Tidigt i natt, runt klockan 02 anlände vi Nkhata Bay och efter en mycket intressant minibusstur är vi nu hemma i Mzuzu igen. Vi har varit på semester till Likoma Islands som ligger vid Mocambiques kust i Malawisjön!

 

Måndag

Gick om bord Ilala runt halv fem, då vi kom till hamnen med dioceasens lastbil. Vi hade mycket väl kunnat gå en runda genom Nkhata Bay men eftersom det var marknadsdag och fult av folk, samt vi hade tunga ryggsäckar höll vi oss kvar på båten.

 

Enligt tidtabellen som båten uppenbarligen har skulle vi lätta ankar vid 20.00, men först 21.43 började vi vår färd mot semestern. Då hade vi hunnit avverka både middag och typ pratat om allt vi kunde komma på.

 

På färjan stötte vi på ägaren till Wakwenda Retreat där vi skulle spendera våra första två nätter, eller ja, en och en halv natt som det kom att bli…

 

Resan över till Chizumulu Island tillbringades på övre däck. Afrikansk natt. Kolsvart. Stjärnhimmel och ljumma vindar. Blev några timmars sömn på hårt trägolv med mitt myggnät som huvudkudde. Inte det bekvämaste kanske men jag sov ändå otroligt gott!

 

Vi anlände Chizumulu strax efter två på natten och efter en knölig väg genom ”economy class”, över till en mindre båt och vidare till ytterligare en båt blev vi rodda in till Chizumulu och Wakwenda. Med färjan i ryggen och mörker i fören, en oerhört vacker, stjärnklar himmel och ljudet av årornas färd genom vattnet var det en magisk upplevelse!

 

Ön var becksvart då elen är avstängd mellan 22 och 06, lite underligt då det är den tid den behövs som allra bäst! Min ficklampa var uppskattad! Vår gräshytt är helt underbart söt. Allt som finns i den är en dubbelsäng med myggnät, en liten ”bokhylla” och en taklampa typ. Golvet består av sand. Öppnar vi dörren ser vi ut över vattnet som skvalpar in över stranden. (Hade uppenbarligen otroligt tur dessutom eftersom flera andra hade besök av råttor under nätterna...)

Tisdag

Runt fem väcktes vi av öns alla tuppar som tyckte det var morgon. ”Hope someone orders chicken tonight!” var kommentaren från en kanadensiska som också vaknat.

 

Wakwenda är mysigt men standarden känns inte skyhög så vi är på sätt och vis glada att vi fortsätter över till Likoma i morgon, men en dag på denna ljuva ö, där vi kan njuta av livet med gratis snorkelutrustning duger bra det med=)

 

Efter frukust bestående av sandwichar och en cola blev det snorkling och ta det lugnt. Vi tog också flera turer över ön för att utforska den. Vi hade bland annat turen att stöta på Henry, e av retreatens anställda, och fick låna hans träkanot för att testa att paddla. Det gick jättebra… i fem meter! En kombination av vågor, dålig balans och en unghund som ville i båten var inte den bästa så vi slog runt. Blev istället rodda en tur i en större båt av fem småkillar som tyckte vi var väldigt konstiga=)

 

Vattnet härute är jätteskönt, typ varmare än det varmaste vi kan få i duschen i Mzuzu vilket förvisso inte säger så mycket då vad som helst skulle vara varmare än vår dusch, haha. Såg lite fisk när vi snorklade men inte överdrivet många sorter vilket Malawisjön ju är känd för.

 

På kvällen åt vi middag tillsammans med resten av folket på retreaten, en intressant blandning människor. 2 svenskar (vi alltså), 2 finnar, en israeliska, en britt och tre kanadensare.

 

Onsdag

Usel sömn på grund av tupparna och en fest som inte tystnade förrän efter fem, då en rejäl regnskur kom. Ska bli skönt att slippa ifrån tupparna. Bara att hoppas att de inte återkommer på Likoma!

 

Lyxade till det till frukost och åt pannkakor med skivad banan samt varsin sandwich. Därefter trängde många ihop sig i en liten båt med motor för färd till Likoma Island. Det var med andra ord transport a la Malawian style. Båten var totalt fylld av människor och väskor!

 

En timme och en halv timme senare, efter ex antal dopp av chitenga som fick fungera som solskydd, anlände vi Mango Drift på Likoma. En riktig paradisstrand!(Vi upptäckte när vi gått ur att vi kunde ha åkt med runt till rätt sida av ön men det var ju lite sent påkommet…)

 

Underbar strand, turkos vatten, en bra bok i skuggan och god mat (sandwichar, börjar ett mönster urskiljas?) Rena paradiset var det ja! Vi stannade på Mango drift tills efter tre då vi hoppades att solen inte var lika varm, för hur kul är det att korsa en 3 km bred, mycket kullig ö i gassande solsken, med varsin tung ryggsäck dessutom?

 

Solen gassade, väskorna var tunga och backarna var branta. Vi var trots chitengor (nog det mest användbara jag köpt här nere, funkar som kjol, som handduk, som täcke, som kudde, som solskydd) extremt svettiga när vi efter dryga timmen kom fram till St. Peters Cathedral. Temperaturen måste ha varit uppe i minst 35 grader!

 

Fick nyckel till vårt hus (ja, vi hade ett eget hus med sovrum, dubbla toaletter, dusch och kombinerat vardagsrum & kök). Vi köpte lite ägg och potatis samt lånade köksredskap av deanens fru men upptäckte att det var elfel i köket efter ett större strömavbrott en vecka tidigare.

Blev istället inbjudna till deanens fru där vi bjöds på te med sandwichar samt fick testa den omtalade nsiman som är basfödan här nere och består av en grötliknande massa av majsmjöl. Var en trevlig kväll!

 

Torsdag

Varm natt, varm dag. Började sakna ”svala” Mzuzu som vi insåg har ett betydligt mer behagligt klimat än öarna. Tog oss en tur över till Mango Drift även denna dag efter en avstickare åt annat håll. När vi anlände där klockan tio var vi helt slut eftersom det var så sjukt varmt!

 

Finns det något bättre än att ligga i en hängmatta i skuggan av ett stråtak, ha en kall dricka i ena handen, en bok i den andra, blicka ut över sjön som glittrar i solskenet och höra vågorna skvalpa mot stranden?

 

Fredag

I fredags var det förväntad hemresedag eftersom Mr Bernard erbjöd oss åka med honom hem i kyrkans snabba båt eftersom han skulle på möte på ön. Vi valde därför att ta det lugnt, var på morgongudstjänst i katedralen (som hölls för att fira jungfru Marias bebådelsedag). Vi förstod inte så mycket eftersom hela gudstjänsten var på chichewa men det var en upplevelse eftersom präster och församling sjunger fram bönerna istället för att trist läsa dem.

 

Fick oss även en guidad rundtur i katedralen som firar 100 år nästa år. Tyvärr är den rätt nedgången eftersom den vansköttes åren efter det att de skotska missionärerna lämnade ön.

 

Halv fem började vi undra lite vad det var frågan om eftersom vi inte hört något från Mr Bernard. Vi frågade deanen (vad det nu är på svenska) och det visade sig att Malawianer är ungefär lika bra på kommunikation som BHS, för mötet var uppenbarligen framskjutet en vecka och ingen hade meddelat oss detta faktum. Vi hade med andra ord en hel dag till att spendera på paradisön!

 

Lördag

Vaknade tidigt av att regnet vräkte ner. ”vad skönt” tänkte vi som for rätt illa av värmen, eftersom det var så kvavt och syrefattigt. När regnet upphörde tog vi oss till Mango drift off track, dvs valde stiglös väg dit, vilket resulterade till att mitt ena ben ör rätt rejält bandagerat idag eftersom jag skrapade upp det på stenar lite här och där). Var skönt att gå när solen inte gassade för fullt.

 

Dagen spenderades återigen i hängmatta, i sjön och på solstolen när solen väl tittade fram någon timme. Så härligt att bara att ta det lugnt och njuta av livet.

 

Runt halv fem tog vi en båt ut till färjan (det är så långgrunt på många ställen i Malawisjön att på de allra flesta ställen används Ilalas livbåtar som transport till och från Ilala). Vi funderade på att resa andraklass eftersom priset skilde sig enormt åt, men hamnade till slut uppe på övre däck på en madrass vi hyrde. Spelade kort med två kanadensiskor och sov sedan gott (i omgångar iaf) på vår madrass. Vi kom till Nkhata Bay redan vid tvåtiden på natten men valde att stanna kvar och sova tills det ljusnade efter fem.

 

Så fascinerande att ligga och titta upp på natthimlen, och se himlen lysa upp av blixtar som omringade oss större delen av färden. Precis när vi på morgonkvisten sa ”vad skönt att det inte regnade” så började det ösregna. Halv fem tog vi en överfull minibuss från färjelägret hem till Mzuzu (lustigt hur många hem man kan ha!) och stupade i säng några timmar till.

 

Ja, det var vår vecka det i, i Theréses ögon, korta drag=) I morgon drar allvaret igång igen med en ny intervjutur. Semestern är slut för den här gången.

Dagarna fortsätter att rulla på… Vi fortsätter att åka runt på små vägar runt om i trakten. En snabb konstatering om landet är att när man tror att man inte kan komma längre ut i bushen så kan man åka lika långt till. Tänk små skogsstigar, där åker vi med stor jeep!

 

Av en slump började vi diskutera skräddare i veckan (slump och slump, skräddare nämndes under en intervju) så helt plötsligt satt vi i torsdags i en bil till det Anglikanska klostret här i Mzuzu och skräddaren som jobbar där. Så nu ska jag få några kjolar och en topp uppsydda efter mina mått. För en hel dräkt tar han ca 75 kronor att sy upp… Så idag lördag har vi varit på marknaden och köpt mer chitengatyg som ska lämnas till skräddaren. Riktigt roligt!

 

I torsdags blev intervjun inställd för andra gången för vi kom helt enkelt inte fram. När tre kilometer återstod var vägen väldigt lerig, och det i kombination med en extremt brant uppförsbacke satte stopp på färden. Vi hade kunnat fortsätta till fots men som Betty sa, vi kan kanske ta oss upp för backen, men sen är det en lika brant utförsbacke… Chauffören fick sålunda backa vår stora jeep 500 meter för att kunna vända om.

 

 

Istället åkte vi till en demonstrationsträdgård där vi fick lära oss lite om jordbruk. Det är anglican diocese som har trädgården för att kunna lära folket i området om hur de kan få sitt jordbruk mer lärorikt, och trädgården används bland annat av just MULDP som vi studerar.

 

Nu har jag sett hur jordnötter växer, tyckte jag var roligt! Visst borde man kunnat förknippa att de växer under jord men så smart är inte jag=) Drar man upp plantan ser det ungefär ut som när man drar upp potatis. Fick även se ett paw-paw-träd, kul!

I fredags var det full ruljans i Mzuzu, då var presidenten här för att inviga National Bank of Malawis nya byggnad (en hypermodern byggnad som faktiskt är riktigt snygg, vi har varit där några gånger, för även om den invigdes i fredags har den varit i bruk sen i januari). Presidenten är för övrigt rätt velig. Vi fick när vi kom hit reda på att han skulle gifta sig den 1 maj. Detta blev sedan tidigarelagt till den 25 april, alltså dagen efter vi landar i Sverige, för att nu vara ändrat till den 17 april. Vi kommer alltså kunna titta på bröllop här i Malawi innan vi åker hem!

 

Vi var själva inte på invigningen men stora delar av kontoret var där så vi kom sent ut i fält eftersom bilarna var försenade tillbaka. Återigen bar det ut i bushen, och lika vackert som alltid är det med djupa dalgångar och höga berg. Vårt favorituttryck här nere (Tack vare Hanna) som alltid får chaufförerna att skratta är ”its gonna be a bumpy ride!”

 

Vad gäller vår safari kan jag ju inflika att vad som stillar vårt dåliga samvete lite med att vi lägger massa pengar (även i svenska mått) på en safari är att vi kommer åka med ett ”safaribolag” som är en NGO (non government organisation) där pengarna går till föräldralsa barn. Vi kan med andra ord åka på safari med gott samvete och veta att våra pengar går till något gott. Det känns som en bra sak i sammanhanget!

 

Annat som kan sägas är att det är till Nyika national park som är en av Malawis största nationalparker, mest känd för sin storslagna natur där Nyika Plateau sträcker ut sig, 2 300 meter över havet.

 

Djurlivet inkluderar sebra, elefanter och leoparder bland mycket annat och platån är världskänd för sina fåglar och orkidéer (som inte hör till djurlivet, jag vet med det står så i vår information =D).

 

Jag kan med största sannolikhet säga att vi kommer få en once-in-a-lifetime upplevelse om en månad när vi åker till Nyika!

 

(oj vad detta lät som ett reklaminslag för Nyika, men jag ville ju bara berätta lite mer!)

 

 

Igår på vägen hem från intervjun stannade vi till vid några hantverksbodar som ligger lämpligt placerade vid bommarna vid Nkhata Bay som man måste passera. Finns så mycket fina träarbeten och många är mycket välgjorda! Bara att bestämma vad man ville ha var näst intill omöjligt! Vissa saker var oerhört vackra men totalt omöjliga att få med sig hem. Vem vill liksom inte ha en handgjord, vackert utsmyckad stol?

 

Jag lämnade bodarna med några smycken, en jättefin träskål med mönster urkarvat och salladsbestick. Jättefint alltihop! Men vad mycket mer jag kunde ha köpt om jag bara vetat att jag kunde fått hem det… Att stödja lokala hantverkare är ju faktiskt också ett sätt att stödja ekonomin här i landet!

Så var det plötsligt tisdag, dagarna rullar på i ett snabbt tempo, tänk, idag har 21 av 60 dagar passerat, vi har redan varit här en tredjedel av tiden. Jag måste väl erkänna att jag börjar längta hem lite, hemkär som jag är!

 

De senaste dagarna har vi varit söder om Nkhata Bay på två olika literacy cirklar, miljön runt här är fantastiskt vacker! Vi har bland annat fått se rubber trees, som man utvinner rubber från, rubber som i suddgummi! Vi stannade till där på hemvägen idag och det är jättemysig skog. Träden har en skåra från vilken rubbern (vilken svenskelska det här blir, någon koda antar jag det är) rinner ner i små krukor som är upphängda på träden.

 

Vad gäller vägarna i Malawi kan jag konstatera följande:

1. Att de är i fruktansvärt dåligt skick, gropar, bitar där asfalt saknas med mera.
2. Att vägarna är smala, knappt så man kan möta. Möter man en bred lastbil är det så man vill blunda!
3. Att om bil eller lastbil går sönder (tro mig, det händer ofta här nere) så får de stå kvar längs vägkanten, som varningssystem bryter man kvistar och lägger en bit innan bilen åt vardera håll, detta för att andra förare ska kunna sakta ner i god tid.
4. Sakta ner ja. Även om vägarna är i det skicket och storlek att det på svenska vägar skulle vara max 50 km i timmen, håller förarna hastigheten av 80, 90, till och med över 100 km/h. På den finaste sträckan idag hade vi en hastighet av 120 km i timmen, tänk er en vägbredd på en gata inne i ett mindre samhälle…
5. Att detta gäller på vägar med oerhört mycket folk längs med vägkanterna
6. Att jag är oerhört tacksam att vi har en chaufför!

 

Det är fortfarande mycket tankar om fattigdomen här nere. Något som hittills uppkommit vid varje intervju är att en av de stora utmaningarna trots att personerna nu är literate är att de inte har pengar till att förändra. Man vill så gärna hjälpa till, särskilt idag när byn där vi var, på grund av ett stort antal föräldralösa barn startat ett nursery (småbarnsdagis) som skriker efter pengar. De barn som sprang runt under intervjun var helt ljuvliga. Jag satte mig på huk för att hälsa på dem och de höll på att välta mig då alla skulle fram för att få uppmärksamhet och få känna på mig, så söta!

 

Man får som sagt dåligt samvete över att inte kunna hjälpa, och det känns fel att hjälpa på ett ställe men inte på andra, och lite på varje ställe går ju inte heller. En tuff situation som man får försöka klara av. Det märks att Betty och Beatrice, som ändå jobbar med detta på heltid, också tycker situationen är allt annat än lätt.

 

Samtidigt är jag djupt imponerad av hur mycket byborna åstadkommer, trots att de har så lite. Det är många som tar hand om föräldralösa barn, även om de i själva verket knappt klarar av att föda sina egna barn. Den värme som finns hos byborna gör mig varm inombords. Malawi kallas för ”the warm heart of Africa” och vad jag har sett så här långt gör mig benägen att hålla med det uttrycket!

 

Igår var der nog den varmaste dagen sedan vi kom hit till Malawi. Solen gassade på en blå himmel med bara små vita moln här och var. Hanna och jag gav oss ut på promenad åt var sitt håll, det var skönt att bara vara själv, lyssna på musik och vandrade runt. Jag tog mig fram på en väg som gick uppför uppför uppför i drygt två kilometer, när backarna sedan bara fortsatte vände jag om och gick tillbaka igen. Jag hittade också ett sjukhus så nu vet jag var det ligger!

 

Tog även en vända till marknaden men det var ingen bra idé att gå dit själv. För det första är marknaden rätt rörig och jag med mitt lokalsinne snurrade bort mig totalt. För det andra så blir man väldigt påhoppad av försäljare om man som ensam vit kvinna går runt. Hittade iaf vad jag sökte, ananaser. Vi tror att det börjar bli slutet av ananasperioden så det gäller att passa på när de fortfarande finns.

 

Värmen var kvar hela dagen så vi orkade helt enkelt tillaga varm mat utan tog bara några mackor och ananas till dagens enda ”riktiga” måltid.

 

Idag vaknade vi till ett strömlöst Mzuzu, det är det med jämna mellanrum. Vandrade efter frukost neråt stan för att bara strosa runt lite, skönt att komma ut och röra sig. Idag hade vi dock våra paraplyn med oss för att skydda oss mot solen som bara fortsätter att gassa.

 

Använde också bankomat för första gången sedan vi kom hit, måste till en bank i morgon och betala in en förskottsbetalning på safarin. Är lite absurt att ta ut pengar när valutan är annorlunda, det minns jag från Budapest där valutan låg på ungefär samma nivå.

 

Ikväll är vi bjudna på middag av mr Bernard och det blir faktiskt första promenaden utomhus i mörker sedan vi kom hit, vi har försökt hålla oss inomhus på kvällarna på grund av myggen som visserligen fortfarande lyst lite med sin frånvaro (ta i trä). Ska bli kul att komma hem till ett riktigt Malawiskt hem!

Idag stötte vi för första gången på de problem som regnperioden här nere kan ställa till med. Vi skulle ut på intervju nummer fyra. Efter att ha kommit en bra bit på väg såg plötsligt vägen ut så här:

Ser kanske inte så mycket ut för världen med pölen var djup och leran lös, och utan fyrhjuldriven bil går det inte ta sig fram. Vi fick vända om och återvända upp för denna branta backe:

Jag lovar, den var rätt brant! Vi kommenterade på nervägen att en liten svensk 1,0 motor, typ vår gamla Alto, hade inte klarat sig länge.

 

Vi fortsatte färden för att testa andra vägen mot Bwelero som var målen. Efter ett tag såg vägen ut såhär istället:

Om den andra vägen var brant var denna än brantare, dessutom inte särskilt hel. Vår chaufför (visst låter det lyxigt med egen chaufför?) gick upp en bit för att se om det gick komma vidare men vi fick se oss besegrade av vädergudarna. Vacker utsikt var det iaf, eller vad säger ni?

(Bortse från att regnet vräker ner är ni snälla!) Här har ni den, Malawisjön, en av världens största insjöar, sträcker den ut sig längs stora delar av Malawi. Vi fick också titta lite till på några av alla bananträd som växer här:

Vi återvände ner till Nkhata Bay och, efter inköp av en väska till mig (suck hör jag många tänka men jag hade ingen liten väska med mig och behövde faktiskt en för mindre promenader och dylikt!) gick vi ner till stranden.

Idag bar det av till Kanduli för intervju nummer två. Vi satsar på gruppintervjuer för att hålla mängden material nere samt för att få in många bra svar… Både igår och idag var det ca 10 deltagare i grupperna, det kom till och försvann några under tiden också…

 

För er som inte vet vad vi ska göra här nere så ska vi kortfattat undersöka vilken effekt literacy (läs-, skriv- och räknekunskaper) har på fattiga människor i Malawi. Malawi har en låg literacy-level och det pågår flera literacyprogram här nere. De allra flesta har i sin policy att literacy kan vara en väg ut ur fattigdom och till ett bättre liv. Vi vill helt enkelt veta vilken egentlig effekt literacy utgör för deltagarna i ett av dessa literacyprogram.

 

De två byar som vi varit i hittills ligger helt fantastiskt med höga berg och djupa dalar runt omkring sig. Det märks när vi åker till och från platserna att norra Malawi är bergigt!



Vi har konstaterat att vi borde ha tagit med oss en bok med Afrikas flora och fauna eller dylikt för det är många växter och träd vi är nyfikna på vad det är, och Betty och Beatrice får många frågor när vi är ute. Här nere står förresten kastanjerna i full blom, gula blommor har de så hade lite svårt att sätta fingret på vad det var för något, men efter att ha frågat så vet vi, och det kändes rätt självklart. Både formen på träden och på blomklasarna påminner om kastanjen hemma i Moheda!

 

Vi får också testa en massa konstiga saker att äta, igår var det kassava, som är en rotfrukt typ som används i en av de vanligaste maträtterna här nere, idag fick vi en african pineapple, afrikansk ananas? Någon som vet vad detta är? Stor taggig frukt, vitt fruktkött. Smakar typ ingenting, inte den vi testade iaf. Vi skulle få smaka imorgon uppe på dioceset hos Betty och Beatrice så vi får väl se då…

 

Är det någon som känner för att skicka en bok till oss så får ni adressen så fort ni hör av er, postsystemet fungerar utmärkt här i Malawi! Har dock inte hittat några vykort att skicka hem än, men det kommer förhoppningsvis någon gång det närmsta månaderna (post ut är lite värre än post in)!

 

Vi kämpar på med att lära oss chichewa, går dock lite svårt när enda boken som finns på både chichewa och engelska är Bibeln… Namnen kan vi i alla fall tolka. Jag har dock hållit mig ifrån kyrkan på söndagarna än så länge, även om de faktiskt har en kort gudstjänst även på engelska. Får väl se om Hanna kan få upp mig i ur sängen någon söndag. Engelska gudstjänsten börjar nämligen okristligt tidigt, klockan åtta!

 

Som liten cliffhanger kan jag meddela att nu är safarituren bokad! I mitten av april drar vi på safari i några dagar! Det ni! Och farmor, Nationalparken har en av världens största sortiment av orkidéer, över 200 olika sorter! De flesta blommar visserligen i januari till februari men förhoppningsvis ser vi i alla fall några i blom! Mer om våra äventyr kommer givetvis att följa!

 

Vi har sett våra första vilda djur! Idag när vi var ute på vår första intervjutur såg vi två babianer springa över vägen och in i skogen… coolt! (mer om intervjuturer kommer senare, har ingen ork idag…)

 

Igår blev det shopping på swahili market här i Mzuzu. Det låter som om vi inte gör annat än att shoppa men detta var första gången vi inte skulle köpa mat… Vi gav oss ut på kjoljakt eftersom även om det är okej för oss att ha byxor på oss även ute på ”fältet” så känner vi att vi vill visa respekt för landets seder och bruk. Här i Malawi var det lag på att ha kjol som täckte knäna ända fram till 1994 och fortfarande är det inte många kvinnor som går med byxor och framför allt inte korta kjolar. De som har byxor är folk som bor i staden och har blivit lite mer ”moderna”.

                                                             

Det vanligaste här nere är att bära en chitenga, ett tygstycke som man virar kring midjan. De finns i alla möjliga färger och längder, för varierande pris beroende på längd och kvalitet. Vi hittade varsitt jättefint tyg som vi köpte, men då det är minst 3,5 meter långt blir det nog till att klippa det på mitten för att kunna bära det. Jag fann även en vanlig kjol och en klänning som fick följa med hem. Måste ta med kameran till marknaden någon dag för den är jättemysig. Den består av kvarter på kvarter av tätt tätt byggda skjul. Gångarna är på sin höjd 1 meter breda så man knappt gå bredvid varandra.

 

Det märktes sedan idag när vi kom till kontoret, båda med kjol på, att detta uppskattades av Betty och Beatrice, även om de tidigare sagt att byxor är ok för oss. Särskilt jag, som de inte sett med kjol på, fick en kommentar om detta med ett ”ready for the field=” =)

Inte mycket har hänt i helgen. Det har regnat stora delar av helgen och vi har mestadels suttit inne med varsin dator och jobbat med kompletteringar till kursen vi missar nu, med förberedelse inför intervjuer nästa vecka och med andra detaljer i uppsatsen. Vi kämpar på helt enkelt.

 

Igår roade jag mig med att försöka begripa mig på tvättmaskinen som finns här i huset. Tillslut sköljde jag av allt för hand då jag inte fattade maskinen. Den hade dock en grym centrifugdel som var väldigt bra att få ut vattnet med. Helgens fukt har dock gjort att det torkar extremlångsamt, tvätt hänger både här och där på vårt rum nu. Jag har nämligen lyckats bli av med min lina till myggnätet så jag hänger upp det med Hannas tvättlina… Skulle köpt tvättlina på Metro idag (typ som svenska ÖoB) men det har varit stängt för inventering hela helgen…

(update: hittade min efterlangtade lina idag pa marknaden sa nu behover jag inte rasera myggnatet vid varje tvatt=D) 

Kylskåpet ekade tomt idag så vi tog en tur neråt centrum med regnjackor på (o luva definitivt uppe) för påfyllningstur. Nytt bröd från favoritbageriet (de enda som inte enbart har helvitt bröd, tänk lite grövre rostbröd, så har ni vårt ”grova” bröd.), och sen gick färden mot marknaden. Nu öste regnet ner! Mer ananas, bananer, morötter, avokado och paprika och sen fortsatte färden tillbaka via Peoples köttdisk och vattenförråd hem till huset igen. Visst, vi kan dricka vattnet från kranen om vi kokar det först men tänk er att dricka simhallsvatten… Klorsmak är bara förnamnet! Och Jenny, det finns ingen saft att köpa så vi kan inte blanda, vi har redan tänkt den tanken=)

 

Vart guest house...

 

Fyllde på min mobil igår med mer units (allt fylls med units här, även elen betalas i förväg med units) för att kunna ringa hem. 3 minuter kunde jag prata, sen var unitsen slut. 3 minuter kostade 40 kronor. Utlandssamtal är INTE billigt i Malawi, som komplettering till min lilla valutakoll från i lördags!

Malawi ligger en timme fore Sverige i tiden, just nu iaf. Vi har inte forstatt hur det funkar med sommartid har an, for det star att det da ar samma tid som England... Aterkommer nar jag vet!

När jag ändå är inne på det där med valuta och prisskillnader. Tänkte ge en liten jämförelse i priser mellan Sverige och Malawi.

 

Hyra: En lägenhet på 3 r o k i Sverige kostar idag runt 5000 kronor/månad i en medelstor stad, vilket motsvarar ca 105 000 MK. I Malawi kan du hyra ett hus på 3 r o k för 5000 MK/månad vilket motsvarar 240 kronor…

 

Bussresor: Resa Borås-Stockholm gav vi 750 kronor för. Ungefär samma sträcka här, mellan Lilongwe och Mzuzu kostade 2400 MK...

Lön: En av de högst betalda personerna på dioceset har 7000 MK i veckan i lön (vi skrev ju checkar här om dagen). 28000 MK i månaden motsvarar 1350 svenska kronor…

 

Bananer: 1 kg bananer i Sverige kostar runt 20 kr. Vi köpte häromdagen en stor klase bananer på ca 2,5 kg för 250 MK, alltså 12 kr, vilket ger ett kilopris på runt 5 kr (och då rör det sig om färska bananer som inte är besprutade och som blivit plockade från träden när de är mogna)

 

Det är med andra ord inte så konstigt att vi anses vara väldigt rika här…

Ja, vi hade väl som plan att det skulle bli internetuppkoppling max 2 gånger per vecka, men det går som det går…

 

Vid vår första internetsession fick vi lite smått panik. Man blir inloggad på ”konton” där man också kan se hur mycket ens session kostar. Efter så där tjugo minuter råkade Hanna trycka upp sn information och döm av vår förvåning när det stod $115! Vi hade väl hört att det var dyrt men inte SÅ dyrt!

 

När vi sedan skulle betala så var beloppet i MK (Så jag kommer skriva kwacha i fortsättningen) och det är stor skillnad på kostnaden kan man ju säga. 6 kronor eller 800 kronor… I Malawiska mått är internetcafét fortfarande väldigt dyrt men för oss är det ju inte direkt något att klaga på. Det är dessutom väldigt skönt att kunna ha kontakt med omvärlden, annars kulle jag bli knäpp!

Vet väl inte om det direkt räknas under Malawifakta men det är ju jag själv som bestämmer så…

 

Har nu för första gången i mitt liv ätit färska jordnötter. Förvisso har jag redan tidigare ätit oskalade jordnötter men dessa har varit torkade och transporterade och förvarade i evigheter. Nu i veckan köpte jag helt nyplockade jordnötter och nu förstår jag faktiskt mer kopplingen i att jordnötter tillhör baljväxter och inte nötter. Smaken går inte att ta miste på, den påminner faktiskt om ärtor och böner! O då har jag testat dem både helt färska och egenrostade med lite salt=)

 

(En uppdatering till tidigare inlägg: igår lärde jag mig att paw-paw helt enkelt är en papaya! Bra med förklarande engelska ordböcker! Och en butternut är uppenbarligen en squash...)                                              

Fredag och nu har vi varit här i Mzuzu i en hel vecka. Känns som en evighet samtidigt som det känns som vi kom igår. En vecka har gått, sju återstår innan planet lyfter mot nordligare breddgrader igen.

 

I går tillbringade vi dagen på account office på dioceset och hjälpte till med att skriva checkar. Nytt för mig som bara betalat räkningar på internet tidigare… Fick också följa med till Bank of Malawi för att hjälpa till att växla in några checkar i pengar. Vi har med andra ord hunnit med lite auskultation här nere vi också! =) Dessutom blev det en bra lektion i att bokstavera siffror på engelska, något både jag och Hanna hade lite problem med till att börja med, man glömmer så fort!

 

På kvällen satt vi länge i vårt vardagsrum och pratade med fader Clement, en präst från längst upp i norr som övernattade i guest houset han också. Det är intressant att prata med personer som bor här och lära sig mer om kulturerna! Kan exempelvis säga att det i deras öron låter jättekonstigt att man bor ihop med sin pojkvän och inte är gift men också som i Hannas fall att hon bor själv är också underligt. Här bor du hos dina föräldrar tills du gifter dig och flyttar någonstans med din man.

 

Idag har vi återigen varit på dioceset, denna gång för att prata med Mr Mainga som är diocese secretary och vår kontaktperson här nere. Nu har vi snart hunnit igenom hela diocesets funktioner! Det är skönt med lugna dagar men nu längtar jag tills vi på allvar kan komma igång med vår studie. Jag behöver känna att vi kommer någonstans, att vi har material att arbeta med. Samtidigt har vi under veckan som gått lärt oss enormt mycket som livet och kulturen här nere, något som kommer vara mycket värdefullt när väl ”drar ut i fält”.

 

Idag är det helgdag här i Malawi då det är Martyrs day, dagen man firar/sörjer alla de som dog när man lyckades göra sig självständiga från Storbritannien på 60-talet. Dioceset är med andra ord stängt idag så vi bara relaxar. Det är skönt att ta det lite lugnt efter de senaste hektiska veckorna. Jag får inte längre dåligt samvete över att jag tar mig tid att bara sätta mig ner och läsa en bok. Jag har också sluppit den huvudvärk jag dragits med de senaste veckorna, väldigt uppskattat! 

 

I natt fick vi på allvar uppleva att det är regnperiod här nere. Regnet började vräka ner redan innan sju på kvällen och höll sedan utan uppehåll på hela natten och fram till runt nio idag på förmiddagen. Vi vaknade klockan sju i ett strömlöst guest house och det var först vid niotiden som strömmen kom på igen. Annars har faktiskt strömmen varit väldigt stabil här, något vi inte helt räknade med eftersom vi hört att det är vanligt med strömavbrott.

 

Det är på ett sätt väldigt mysigt att ligga i sitt lilla myggnätstält och lyssna på regnet som slår mot plåttaket. Rogivande!

 

Börjar också gilla rutinen att gå upp tidigt och tidigt lägga sig. Klockan sju ringer väckarklockan och dagen påbörjas. Framåt sju på kvällen kryper vi in i våra myggnätstält och ligger och läser några timmar innan vi släcker lampan. Två bokmalar i ett nötskal=) Sedan i måndags är vi dessutom själva här i huset sedan de båda präster vi delat allmänna utrymmena med har åkt tillbaka till sina öar (går våra planer i lås åker vi ut till samma öar om lite drygt tre veckor).

 

En nackdel med strömlösheten i morse var att vi inte kunde äta våra dagliga toasts, lite svårt att rosta bröd i stekpannan utan el… Och ljust rostebröd är inte gott utan rostning.

 

Gick en promenad idag efter lunch och valde att svänga vänster ut på huvudvägen istället för höger ner mot centrala Mzuzu. Vi behövde inte gå långt för att komma ut på ”landet” med mer utspridda hus och med berg och dalar. Det är vacker här och väldigt grönt i och med regnperioden.

 

Vet inte om jag nämnt det tidigare men det intressanta med att gå ut och gå eller åka buss här är att det går så otroligt mycket folk längs vägkanten. Överallt finns det gångstigar längs med vägarna och de är alla livligt trafikerade. När vi kom hit till Mzuzu frågade till och med mr Bernard oss om vi märkt något särskilt när vi åkte buss och syftade då till alla vandrade människor. De skulle nog tycka vi är än konstigare om de visste att vi går bara för nöjets skull och inte för att vi är på väg någonstans!

20 p av 20 mojliga pa statistikhemtentan, tillat mig att jubla!

(Lite speciellt riktad till dig mamma, något att berätta för barnen på dagis kanske=D)

Fick idag berättat av utbildningsansvarige Willy på dioceset att åldern då man kan börja skolan kan variera lite här. Ett säkert test de kör på är att om barnet med armen över huvudet kan röra sitt öra med handen, då är de stora nog att börja skolan. Vilket förvisso brukar bli runt sju års ålder även här=)

Dagarna går sin gilla gång. Igår satt vi hela förmiddagen med de två ”trainers”, Betty och Beatrice och gick igenom lite vad vi skulle göra och när, och fick reda på historien bakom och hur programmet fungerar idag. Nu har vi planerat in många besök till de olika cirklarna, tror det blev 17 dagar med besök inplanerade, varav 3 dagar sker på samma plats med övernattning däremellan.

 

Igår hittade vi även till den stora marknaden där verkligen ALLT går att hitta. Ett kvarter med bara begagnade kläder, ett annat med begagnade skor, stor yta med olika frukter, ett annat med grönsaker, ett tredje med fisk och så vidare. Vi kom hem med en ananas, en paw-paw (söt smak som ligger mellan mango och melon typ) och två gröna citrusfrukter och en massa annat gottigt.

 

Vi köpte bland annat en stor klase bananer . Bananer här är ljuvligt goda! De kommer direkt från träden, inte en droppe gift där inte och plockade när de är mogna. Tänk bananer vi äter i Sverige men med mångdubbelt så mycket smak… MMMM! Gav för en hel klase bananer 100 kwasha, alltså ca 5 kronor! Ska dessutom till det riktiga ”banan-distriktet” nästa vecka där de bästa bananerna i Malawi finns, inte helt fel det inte!

 

Återigen på vår veranda med uppsatslitteratur och varsin dator. Här kan vi lyssna på en afrikansk gudstjänst på avstånd, den har än så länge hållit på i minst tre timmar… Det är mycket sång till ackompanjemang av orgelmusik. Riktigt rogivande att lyssna på. Barnen fortsätter att komma och vara intresserade, de tycker det är jätteroligt att bli fotograferade!

 

Promenerat en tur till centrum och tillbaka men inte mycket som händer en söndag. Njuter av solen och värmen. Vi har funnit att det finns något slags mönster vad gäller vädret. Förmiddagarna är fina, på eftermiddagen kommer ofta en rejäl skur i kombination med åska, kvällen är det uppehåll också blir det en rejäl regnskur på natten. Det mönstret kan jag allt lära mig att leva med.

 

En annan ”upptäckt” är också att solen den tar rejält. Fick färg igår, trots noga användning av solkräm. Jag har förövrigt redan utvecklat något som kommer att bli min rutin här nere. Morgonen inleds med solkräm och myggmedel, kvällen avslutas med myggmedel och rejäl instoppning av myggnät. Tror att invånarna här nere skulle skratta lite när de ser våra ritualer=)

 

En sak som kan vara lite tröttsamt, hur hemskt det egentligen låter, är att komma ihåg att alltid vara trevligt. Hälsningsfrasen är Hello, how are you? Och så ska man då svara med lämpligen Fine, And you? Är frågan och inte svaret som är det relevanta. Lite jobbigt att veta hur man ska förhålla sig nere i centrum där många, hittills uteslutande män, kommer fram och frågar detta för att sen fortsätta utfrågningen eftersom de vill att man ska följa med dem och köpa vad de nu har att sälja, exempelvis fotografier. De kan bli rätt rejält sura om man avvisar dem, men vad ska vi göra. I deras ögon är vi kanske vita och välbärgade och visst, det är vi här nere, men hemma i Sverige är ju ju på gränsen till fattiga i studenters synvinkel. Vi lånar ju faktiskt pengar för att överleva och hade inte kunnat åka hit om vi inte fått vårt stipendium. Det blir mycket tänkande på sådana här saker så här i början av vår vistelse.

Sov från nio till halv tio, över tolv timmar men vad behövligt. Ett par mackor till frukost med sylt på (hur ska jag stå ut med bara vitt bröd i två månader?!) innan vi gick liten promenad in till centrum. Mzuzu verkar så mycket mer organiserat än Lilongwe. Det väger kanske in att vi här inte bor mitt i centrum utan en bit utanför. I Lilongwe var det folk som bodde utanför Mufasa till exempel, men det har vi inte sett här än.

 

Jag skriver detta ute på verandan till guest houset dit vi släpat ut varsin fåtölj och sitter och njuter av värmen. Solen skiner, förvisso inte på blå himmel, och vi njuter! Har medan jag skriver detta haft besök av fyra barn som bor i ett litet hus bakom gästhuset. Det märks att de tycker vi är spännande och min dator är mycket intressant!

 

Vi har planerat för en lugn helg och en lugn följande vecka för att lära oss mer om Dioceset och Mothers’ Union innan vi veckan därpå kör igång på allvar med vår studie. Ikväll blir det att testa avokadon vi köpte idag, två stora stora avokados för 100 kwasha vilket motsvarar ca 5 sek. de ser inte helt ut som de avokados vi har i Sverige så ska bli mycket spännande att testa! Kolla bilden nedan, det är en vanlig matsked och inte en tesked!



(uppdate: innehållet såg iaf identiskt ut med de avokados vi är vana vid och det var faktiskt riktigt gott, även om inte avokado är min favorit… vi har också upptäckt att vi har ett avokadoträd precis utanför vårt hus, så det har jag också fångat på bild!)

Bussen mot Mzuzu skulle gå klockan sex på morgonen på strax innan dess befann vi oss på busstationen som redan då sjöd av liv. Dessvärre hamnade vi på en av de bussar som på African style inte går förrän den är full, vilket dröjde ytterligare två timmar…

Det blev en lång resa innan vi anlände till Mzuzu, dit vi kom runt klockan två. Då hade vi stannat för av och påsläppning många gånger, varav en gång alla var tvungna att lämna bussen för räkning av något slag. Det blev kaos när alla skulle på igen och dessutom ha samma platser…

Vi fick se mycket av landet under resan och det var mycket majs- och tobaksodlingar. Ju längre norrut vi kom, var det dessutom trädfällningar som verkade stå för sysselsättningen.

Väl framme i Mzuzu ringde Hanna till Mr Bernard med ett av våra två nyskaffade telefonnummer. Här i Malawi finns det två olika telefonbolag och där är långt från ovanligt att om man har mobil, då har man två med nummer från båda bolagen då nätet kan vara väldigt ostabilt. Så det ser rätt kul ut ibland när folk går runt med två mobiler i fickan=)

Vi blev körda i bil till Northen Diocese of Malawis gästhus där vi fick vårt rum med två sängar, sängbord, varsin fåtölj och ett eget badrum. Därefter gick vi de max 20 metrarna upp till kyrkans kontor där vi blev presenterade för alla som jobbar där varav det är typ tre namn vi kommer ihåg, det är förvisso dem vi kommer ha mest med att göra med så det är väl en fördel.

Vi avslutade med att få skicka varsitt mail (hur stod vi ut på tiden då vi hade modem?!) innan vi promenerade in mot centrum och till en matbutik där vi handlade lite mat. Vi fick erbjudandet om att biskopens kockar skulle laga maten åt oss men vi kände att vi ville stå för det själva och få den mat som vi själva vill ha och på det sätt vi gillar det. Vi lagade på kvällen till ris med chakalaka, en röra till som finns att köpa överallt som innehåller tomat, butternut (vad är det?) och kryddor. Kryddstarkt men mycket gott!

Klockan åtta stupade Hanna i säng, jag tog en dusch och gjorde sen samma sak. Tänkte lyssnade på ett podradioavsnitt som nedvarvning men minns inte mycket av det programmet. Vaknade på morgonen med lurarna i öronen men helt förvirrad!

Efter fått vårt rum tog vi en promenad genom staden. Det var någonstans här jag förstod fullt ut vad jag gett mig in på. Det blev en chock att se staden. Att komma direkt från vårt moderna Stockholm till Lilongwe, givetvis infinner sig kulturkrockar! Det är så outvecklat och fattigt! De stora vägarna är oftast asfalterade men trottoarerna består av röd sand (just när vi var där lera pga. allt regn). Man fick redan här också en snabb uppfattning om hur livet ter sig för folket,

Det blev tidig sänggång efter mat på hostel och dusch men klockan var långt efter ett innan man somnade pga. allt liv i korridoren. Antalet vakna timmar blev med andra ord någonstans kring 40…

 

Så var man då framme i Lilongwe, Malawi. Det har varit en lång och väldigt genom många länder.

Planet lyfte från Stockholm 20.00  svensk tid, delvis fyllt med en stor klass nordbor av varierande nationalitet. Vi kom aldrig riktigt fram till om de var norskar, danskar eller svenskar men förmodligen fanns alla representerade.

Mer serviceminded flygpersonal än den på Ethiopian Airlines får man leta efter! Det bjöds på dryck, mat, dryck, snacks men jämna mellanrum under hela resan. Allt ingick i biljettpriset, så även alkohol om man ville, fast ni som känner mig och Hanna kan nog lista ut att det inte var något vi utnyttjade!

Med en timme kvar till Rom släcktes belysningen ner och lagom tills jag slumrat till var det dags att vakna för landning. (när lyset tänds och det med flera blinkningar först, är det svårt att hålla sig sovandes!)

I Rom bröt kaoset ut, tänk ett helt gäng nordbor i 20-års åldern som släpps lösa… det var kaos! Flygplatsen i Rom var för övrigt grymt stor, det tog en evighet att taxa in och ut från landningsbanan. Vi funderade till och med ett tag om vi skulle ta landvägen till Addis Ababa (något som komiskt nog upprepades på danska från raden bakom oss några minuter senare.)

Flyget fortsatte mot Addis Ababa och Etiopen men någon efterlängtad sömn kunde vi bara drömma om, så fort man slumrat till tändes ljuset med ett blinkande och det var snacks-time igen.

Runt fem på morgonen delades varm handduk ut och från fönstret kunde vi se en vacker soluppgång. Frukosten serverades och vi började flyga in över Addis. Dagens första skratt fick vi då vi kunde konstatera att det satt män med cirka 30 meters mellanrum längs hela start- och landningsbanan.

I Addis var det en 2 timmars väntan innan vi kunde fortsätta i nytt plan mot slutmålet. Flyga in över Lubumbashi var också en erfarenhet. Taken hade de mest fantastiska färger, knallrosa, turkos, orange, grön, you name it! Detta i solsken (smaka på ordet, solsken!), vackert!

En timme från Lubumbashi (som för övrigt ligger i Kongo Kinshasa om någon undrar) kunde vi så äntligen landa i regnigt, varmt och kvavt Lilongwe, där vi efter hälsocheck, visumansökan och pengaväxling togs emot av personal från Mufasa Logde, vårt hostel.