28/3 2010 Vår semestervecka
Måndag
Gick om bord Ilala runt halv fem, då vi kom till hamnen med dioceasens lastbil. Vi hade mycket väl kunnat gå en runda genom Nkhata Bay men eftersom det var marknadsdag och fult av folk, samt vi hade tunga ryggsäckar höll vi oss kvar på båten.
Enligt tidtabellen som båten uppenbarligen har skulle vi lätta ankar vid 20.00, men först 21.43 började vi vår färd mot semestern. Då hade vi hunnit avverka både middag och typ pratat om allt vi kunde komma på.
På färjan stötte vi på ägaren till Wakwenda Retreat där vi skulle spendera våra första två nätter, eller ja, en och en halv natt som det kom att bli…
Resan över till Chizumulu Island tillbringades på övre däck. Afrikansk natt. Kolsvart. Stjärnhimmel och ljumma vindar. Blev några timmars sömn på hårt trägolv med mitt myggnät som huvudkudde. Inte det bekvämaste kanske men jag sov ändå otroligt gott!
Vi anlände Chizumulu strax efter två på natten och efter en knölig väg genom ”economy class”, över till en mindre båt och vidare till ytterligare en båt blev vi rodda in till Chizumulu och Wakwenda. Med färjan i ryggen och mörker i fören, en oerhört vacker, stjärnklar himmel och ljudet av årornas färd genom vattnet var det en magisk upplevelse!
Ön var becksvart då elen är avstängd mellan 22 och 06, lite underligt då det är den tid den behövs som allra bäst! Min ficklampa var uppskattad! Vår gräshytt är helt underbart söt. Allt som finns i den är en dubbelsäng med myggnät, en liten ”bokhylla” och en taklampa typ. Golvet består av sand. Öppnar vi dörren ser vi ut över vattnet som skvalpar in över stranden. (Hade uppenbarligen otroligt tur dessutom eftersom flera andra hade besök av råttor under nätterna...)
Tisdag
Runt fem väcktes vi av öns alla tuppar som tyckte det var morgon. ”Hope someone orders chicken tonight!” var kommentaren från en kanadensiska som också vaknat.
Wakwenda är mysigt men standarden känns inte skyhög så vi är på sätt och vis glada att vi fortsätter över till Likoma i morgon, men en dag på denna ljuva ö, där vi kan njuta av livet med gratis snorkelutrustning duger bra det med=)
Efter frukust bestående av sandwichar och en cola blev det snorkling och ta det lugnt. Vi tog också flera turer över ön för att utforska den. Vi hade bland annat turen att stöta på Henry, e av retreatens anställda, och fick låna hans träkanot för att testa att paddla. Det gick jättebra… i fem meter! En kombination av vågor, dålig balans och en unghund som ville i båten var inte den bästa så vi slog runt. Blev istället rodda en tur i en större båt av fem småkillar som tyckte vi var väldigt konstiga=)
Vattnet härute är jätteskönt, typ varmare än det varmaste vi kan få i duschen i Mzuzu vilket förvisso inte säger så mycket då vad som helst skulle vara varmare än vår dusch, haha. Såg lite fisk när vi snorklade men inte överdrivet många sorter vilket Malawisjön ju är känd för.
På kvällen åt vi middag tillsammans med resten av folket på retreaten, en intressant blandning människor. 2 svenskar (vi alltså), 2 finnar, en israeliska, en britt och tre kanadensare.
Onsdag
Usel sömn på grund av tupparna och en fest som inte tystnade förrän efter fem, då en rejäl regnskur kom. Ska bli skönt att slippa ifrån tupparna. Bara att hoppas att de inte återkommer på Likoma!
Lyxade till det till frukost och åt pannkakor med skivad banan samt varsin sandwich. Därefter trängde många ihop sig i en liten båt med motor för färd till Likoma Island. Det var med andra ord transport a la Malawian style. Båten var totalt fylld av människor och väskor!
En timme och en halv timme senare, efter ex antal dopp av chitenga som fick fungera som solskydd, anlände vi Mango Drift på Likoma. En riktig paradisstrand!(Vi upptäckte när vi gått ur att vi kunde ha åkt med runt till rätt sida av ön men det var ju lite sent påkommet…)
Underbar strand, turkos vatten, en bra bok i skuggan och god mat (sandwichar, börjar ett mönster urskiljas?) Rena paradiset var det ja! Vi stannade på Mango drift tills efter tre då vi hoppades att solen inte var lika varm, för hur kul är det att korsa en 3 km bred, mycket kullig ö i gassande solsken, med varsin tung ryggsäck dessutom?
Solen gassade, väskorna var tunga och backarna var branta. Vi var trots chitengor (nog det mest användbara jag köpt här nere, funkar som kjol, som handduk, som täcke, som kudde, som solskydd) extremt svettiga när vi efter dryga timmen kom fram till St. Peters Cathedral. Temperaturen måste ha varit uppe i minst 35 grader!
Fick nyckel till vårt hus (ja, vi hade ett eget hus med sovrum, dubbla toaletter, dusch och kombinerat vardagsrum & kök). Vi köpte lite ägg och potatis samt lånade köksredskap av deanens fru men upptäckte att det var elfel i köket efter ett större strömavbrott en vecka tidigare.
Blev istället inbjudna till deanens fru där vi bjöds på te med sandwichar samt fick testa den omtalade nsiman som är basfödan här nere och består av en grötliknande massa av majsmjöl. Var en trevlig kväll!
Torsdag
Varm natt, varm dag. Började sakna ”svala” Mzuzu som vi insåg har ett betydligt mer behagligt klimat än öarna. Tog oss en tur över till Mango Drift även denna dag efter en avstickare åt annat håll. När vi anlände där klockan tio var vi helt slut eftersom det var så sjukt varmt!
Finns det något bättre än att ligga i en hängmatta i skuggan av ett stråtak, ha en kall dricka i ena handen, en bok i den andra, blicka ut över sjön som glittrar i solskenet och höra vågorna skvalpa mot stranden?
Fredag
I fredags var det förväntad hemresedag eftersom Mr Bernard erbjöd oss åka med honom hem i kyrkans snabba båt eftersom han skulle på möte på ön. Vi valde därför att ta det lugnt, var på morgongudstjänst i katedralen (som hölls för att fira jungfru Marias bebådelsedag). Vi förstod inte så mycket eftersom hela gudstjänsten var på chichewa men det var en upplevelse eftersom präster och församling sjunger fram bönerna istället för att trist läsa dem.
Fick oss även en guidad rundtur i katedralen som firar 100 år nästa år. Tyvärr är den rätt nedgången eftersom den vansköttes åren efter det att de skotska missionärerna lämnade ön.
Halv fem började vi undra lite vad det var frågan om eftersom vi inte hört något från Mr Bernard. Vi frågade deanen (vad det nu är på svenska) och det visade sig att Malawianer är ungefär lika bra på kommunikation som BHS, för mötet var uppenbarligen framskjutet en vecka och ingen hade meddelat oss detta faktum. Vi hade med andra ord en hel dag till att spendera på paradisön!
Lördag
Vaknade tidigt av att regnet vräkte ner. ”vad skönt” tänkte vi som for rätt illa av värmen, eftersom det var så kvavt och syrefattigt. När regnet upphörde tog vi oss till Mango drift off track, dvs valde stiglös väg dit, vilket resulterade till att mitt ena ben ör rätt rejält bandagerat idag eftersom jag skrapade upp det på stenar lite här och där). Var skönt att gå när solen inte gassade för fullt.
Dagen spenderades återigen i hängmatta, i sjön och på solstolen när solen väl tittade fram någon timme. Så härligt att bara att ta det lugnt och njuta av livet.
Runt halv fem tog vi en båt ut till färjan (det är så långgrunt på många ställen i Malawisjön att på de allra flesta ställen används Ilalas livbåtar som transport till och från Ilala). Vi funderade på att resa andraklass eftersom priset skilde sig enormt åt, men hamnade till slut uppe på övre däck på en madrass vi hyrde. Spelade kort med två kanadensiskor och sov sedan gott (i omgångar iaf) på vår madrass. Vi kom till Nkhata Bay redan vid tvåtiden på natten men valde att stanna kvar och sova tills det ljusnade efter fem.
Så fascinerande att ligga och titta upp på natthimlen, och se himlen lysa upp av blixtar som omringade oss större delen av färden. Precis när vi på morgonkvisten sa ”vad skönt att det inte regnade” så började det ösregna. Halv fem tog vi en överfull minibuss från färjelägret hem till Mzuzu (lustigt hur många hem man kan ha!) och stupade i säng några timmar till.
Ja, det var vår vecka det i, i Theréses ögon, korta drag=) I morgon drar allvaret igång igen med en ny intervjutur. Semestern är slut för den här gången.
