Idag är det helgdag här i Malawi då det är Martyrs day, dagen man firar/sörjer alla de som dog när man lyckades göra sig självständiga från Storbritannien på 60-talet. Dioceset är med andra ord stängt idag så vi bara relaxar. Det är skönt att ta det lite lugnt efter de senaste hektiska veckorna. Jag får inte längre dåligt samvete över att jag tar mig tid att bara sätta mig ner och läsa en bok. Jag har också sluppit den huvudvärk jag dragits med de senaste veckorna, väldigt uppskattat! 

I natt fick vi på allvar uppleva att det är regnperiod här nere. Regnet började vräka ner redan innan sju på kvällen och höll sedan utan uppehåll på hela natten och fram till runt nio idag på förmiddagen. Vi vaknade klockan sju i ett strömlöst guest house och det var först vid niotiden som strömmen kom på igen. Annars har faktiskt strömmen varit väldigt stabil här, något vi inte helt räknade med eftersom vi hört att det är vanligt med strömavbrott.

Det är på ett sätt väldigt mysigt att ligga i sitt lilla myggnätstält och lyssna på regnet som slår mot plåttaket. Rogivande!

Börjar också gilla rutinen att gå upp tidigt och tidigt lägga sig. Klockan sju ringer väckarklockan och dagen påbörjas. Framåt sju på kvällen kryper vi in i våra myggnätstält och ligger och läser några timmar innan vi släcker lampan. Två bokmalar i ett nötskal=) Sedan i måndags är vi dessutom själva här i huset sedan de båda präster vi delat allmänna utrymmena med har åkt tillbaka till sina öar (går våra planer i lås åker vi ut till samma öar om lite drygt tre veckor).

En nackdel med strömlösheten i morse var att vi inte kunde äta våra dagliga toasts, lite svårt att rosta bröd i stekpannan utan el… Och ljust rostebröd är inte gott utan rostning.

Gick en promenad idag efter lunch och valde att svänga vänster ut på huvudvägen istället för höger ner mot centrala Mzuzu. Vi behövde inte gå långt för att komma ut på ”landet” med mer utspridda hus och med berg och dalar. Det är vacker här och väldigt grönt i och med regnperioden.

Vet inte om jag nämnt det tidigare men det intressanta med att gå ut och gå eller åka buss här är att det går så otroligt mycket folk längs vägkanten. Överallt finns det gångstigar längs med vägarna och de är alla livligt trafikerade. När vi kom hit till Mzuzu frågade till och med mr Bernard oss om vi märkt något särskilt när vi åkte buss och syftade då till alla vandrade människor. De skulle nog tycka vi är än konstigare om de visste att vi går bara för nöjets skull och inte för att vi är på väg någonstans!