Hemma!!!

Vi är hemma i KALLA Sverige igen! Resan gick bra men var väldigt lång. Skönt att komma hem och sov i min egen säng igen, även om jag tycker det är alldeles för kallat i det här landet. För er är 10 plusgrader plätsligt varmt, men när man lämnat ett land där medeltemperaturen var 30 plus är det rena kylan!

Närmsta dagarna blir det mest att packa upp och aklimatisera sig. På onsdag har vi heldags handledarmöte, då kommer det verkligen kännas att man är hemma igen.

Första stora insikten när jag kom innanför dörrarna hemma var ändå "Vad rent och ljust det är här!", vårt gästhus nå ha varit mysigt men vad skitigt det var!

Uppdaterar mer sen!

2010-04-16 Livingstonia med mera

Fredagen åkte vi till Livingstonia över dagen, en resa som blev intressant på flera sätt. För det första var den nära att inte bli av. Matunkha skulle ha alldeles för mycket betalt för att ta oss dit så vi var inställda på att åka hem till Mzuzu, när Vasco (guiden från Matunkha) fixade så att en lokal minibuss körde oss i stället för betydligt lägre summa, dock även den i överkant. Mot av vi bjöd på lunch följde även han med, så vi fick turen guidad i alla fall samt att han höll koll på de tre minibussförarna som var ena riktiga klåpare.

 

Livingstonia ligger vackert placerat med underbar utsikt mot Malawisjön, vägen dit är dock allt annat än bra med många snäva svängar. Jag tvivlade flera gånger på om vi skulle komma upp över huvud taget, vilket säger en del. Besökte museum, vattenfall och kyrka innan färden gick neråt igen. När vi närmade oss Rumphi igen fixade minibusschaufförerna lift åt oss med en privatbil ner till Mzuzu, betydligt bekvämare än minibuss och riktigt trevliga personer i bilen. Nu kan vi med andra ord näst in till pricka av att lifta från vår transportlista, en lista som nu nästan är komplett efter att vi på morgonen åkt på lastbilsflak. Vi saknar nu bara tåg, motorcykel och vanlig cykel för att ha testat verkligen alla färdsätt i landet…

 

Efter en lördag som började med lunch hos Beatrice och som slutade med besök hos Bernard (som egentligen bara skulle bli en snabbvisit men som slutade med middag och varsin manikyr/pedikyr av Bernards fru Hannah, efter en söndag där vi bakade kanelbullar hos Betty, och efter en måndag med resa till hantverksbodarna i Nkhata Bay, återstår nu bara en enda dag i Mzuzu innan vi säger tack och på återseende till våra vänner på dioceasen. Det känns jättekonstigt!

 

Just nu får vi dock tillägga att vi EVENTUELLT landar i Sverige på lördag eftersom vi inte riktigt vet hur läget på Island ser ut. Intressant att följa när vi inte har tillgång till aktuell information… Har vi riktigt otur blir vi strandade i Addis Ababa och det känns ju intressant… Men förhoppningen är fortfarande att nästa gång ni hör från mig befinner jag mig på hemmaplan i Borås, efter 9 veckors oförglömliga veckor i Malawi, the warm heart of Africa.


2010-04-11 - 2010-04-16 Safari på Nyika

Wow, då var man tillbaka i Mzuzu efter nästan en vecka på äventyr. Wow är också det allmänna intrycket efter safarin. Vilken vecka det har varit. Egentligen går det inte beskriva veckan med några få stycken på en blogg så förvänta er ingen utförlig rapport, intrycken är alltför många och stora för att riktigt sätta ord på än, även om jag ska ge det ett försök!

 

Måndag morgon, efter en natt på Matunkha utanför Rumphi, började vi vår färd mot Nyika med vår guide Vasco bakom ratten. Hela resan skulle gå på ”dirt roads” som ickeasfalterade vägar kallas här nere. Efter dryga timmen anlände vi nationalparkens entré där vi besökte deras informationsrum och fick lite information om vilka djur som är möjliga att se på Nyika. Rullade vidare och fick snart se en stor grupp babianer som befann sig bara några få meter från bilen. Det var en häftig syn. Efter picknicklunch, ytterligare en grupp babianer (som förvånade guiden då han inte sett dem så långt in i parken tidigare) och efter att ha sett spår av elefantger (som olyckligtvis hade skaffat visa till Zambia) började vi närma oss Nyika platån och träden blev allt mer sällsynta.

 

Efter att ha haft närkontakt med en hjord zebror kom vi fram till Chelinda camp och ”checkade in” i vårt lilla hus där vi skulle tillbringa de närmsta dagarna. Vi blev välkomna av vår egen kock/allt i allo och med en brasa som hemtrevligt brann i den öppna spisen. Efter en kortare promenad runt campen fick vi middag och satt sedan och pratade framför öppna spisen. Var skönt med en brasa då kvällarna på Nyika lätt blir lite kyliga med en temperatur som letar sig ner mot 10 grader… (ja, man har blivit bortskämda med värmen, kommer kännas kallt att komma hem!)

 

Vaknade på tisdagen upp till ett grått och trist väder men det kändes ändå rätt svårslaget att sitta vid frukostbordet och kika ut över platån och spana in djur genom en kikare. Inte varje dag du studerar zebror genom köksfönstret… Hela tisdagen och onsdagen spenderade vi runt omkring platån. Vi hann med ett par bilfärder, varav en ledde till högsta toppen på platån, även om vi fick gå sista biten då det var något brant. Klara dagar går det se ända till Malawisjön och Moçambique men när vi var där låg molnen lågt och vi såg inte många meter. Turligt nog klarnade det tillfälligt upp och vi såg en skymt av sjön. När vi återigen var vid bilen var vi tjusigt blöta upp på halva vaderna.

 

Några promenader avverkades också, varav en fick lov att avslutas i ösregn så då var det extra skönt att komma in i stugvärmen till en härlig brasa. Vyerna runt omkring platån var verkligen obeskrivligt vackra och såg ut att vara målade i pastellfärger. Vi kunde också komma riktigt nära djuren som lever där, och kunde se flera olika slags antiloper, zebror och fågelarter. Av orkidéerna fanns mest vissna rester kvar men en som i folkmun kallas tallorkidé stod fortfarande i full blom.

 

Återvände på torsdagen så sakteliga mot Rumphi och efter en ren sockerkick till lunch åkte jag och Hanna kungligt sista 5 kilometrarna till parkentrén. Med benen dinglande ner i bilen satt vi på biltaket och vinkade glatt till förvånade personer… (Färden var rätt långsamt så oroa er nu inte för mycket där hemma =D)

 

Nu till detaljer som kommer få er att skaka på huvudet och säga ”Suck, den där Therése” eller ”Menar du allvar?”.

 

  1. Therése dricker numera te, på Nyika avverkades ca 4 koppar te per dag och det har fortsatts sedan hemkomsten (det drick dock med socker i)
  2. Therése lyckades på en 4 dagars resa slarva bort inte en, utan TVÅ långärmade tröjor, båda stora favoriter i garderoben. Hoppas nu på varma sista dagar då bara en långärmad tröja återfinns i garderoben.
  3. Therése lyckades också få både guiden och Hanna att vika sig dubel av skratt genom att kalla Forget-me-not (Förgät-mig-ej) Forgive-me-not (Föråt-mig-ej). Jag bevisade också att jag hade lärt mig vilka som var roan antilopes genom att säga att det är de som har ögon… (De har vita markeringar runt ögonen är väl rätta beskrivningen…) Felsägning som kommer bli historiska=)

Update ang. tid

Da jag ater fick fragan om hur det hanger ihop med tiden har nere kan jag snabbt bara svara:

Har nere stalls inte klockan om. De tillampar bara vintertid har nere sa da vi tidigare hade lag en timme fore sverige. har vi nu samma tid som er dar hemma. Lattare att halla reda pa utan tvekan=)

"Du kan om du vill"

Ska bli väldigt skönt att komma hem och få vara anonym igen, att inte känna allas blickar riktade mot mig så fort jag visar mig utanför huset. Få slippa att varje dag bli påhoppad av barn som säger ”Give me money” eller av försäljare som vill sälja turistprylar. Det är sådana små detaljer som gör att jag har svårt att känna mig till 100 % hemmastadd hemma här (bortsett från alla jag längtar efter därhemma alltså). Dessa detaljer gör en ideligen påmind om att jag är en utböling som bara är här på tillfälligt besök.

Men alla underbara, trevliga, givmilda, tacksamma människor som vi träffat under våra besök på de sammanlagt 24 literacy cirklarna överväger med råge allt annat. Det är människor som har så otroligt lite men som ger och åstadkommer så otroligt mycket. Jag är djupt imponerad av dessa människor som fått mig än mer ståndaktig att hålla fast vid mitt motto att inte ge upp förrän jag försökt, misslyckats och försökt igen. ”Du kan om du vill” är det starkaste intrycket jag fått av alla dessa människor och det är något som jag verkligen kommer ta med mig genom livet.


2010-04-06 – 2010-04-09 Embangueni

Tillbaka i Mzuzu efter en vecka i Embangueni. Har avverkat 11 intervjuer denna på 3 dagar, känns rätt imponerande.

 

I tisdags var tanken att vi skulle åka redan klockan 7 på morgonen men ingen bil eller Betty och Beatrice dök upp. Det visade sig att Mgoza som vi skulle åkt till först hade drabbats av mässlingen och förra veckan hade 5 barn dött av sjukdomen. Facilitatorn där ville inte utsätta oss för smittorisken och det tackar vi för, även om vi väl ändå har vaccinerats mot detta. Klockan var över ett innan vi rullade iväg mot Embangueni. På vägen stannade vi till för att köpa skor för jag köpte ett par skor på söndagen som både Betty och Beatrice ville ha då de är snygga och framförallt billiga, 500 MK (25 SEK) är billigt även i deras ögon=)

 

Det tog några timmar att ta sig ner till Embangueni, sista sträckan på smala grusvägar och då är det ändå ett hyfsat stort område. Vi checkade in på Donald Frazers guest house som var helt okej och åkte sen för att träffa några människor som hade koll på läget inför veckan. Blev bjudna på någon lustig frukt som såg ut som en mini-african pineapple, invändigt som typ en passionsfrukt och som smakade gurka. Lustig var namnet. Åt middag på guest houset som väl inte var höjdarbra då maten var ljummen… Tog en dusch och njöt då det var först gången sedan vi anlände landet som jag fick ta en VARM dusch.

 

Onsdagen gick i rask takt med 4 intervjuer, varav i en av dem vi fick träffa en EN dag gammal liten tös, så söt! (Vi fick också se en killing som bara var några timmar gammal… det var bebisarnas dag i embangueni!) Fick kokta majskolvar och pumpa från en cirkel som vi åt hemma hos en släkting till Betty medan vi tittade på släktingens bröllopsfilm från nyårsdagen. Här nere är traditionen att brudparet får pengar från bröllopsföljet och det var inte så att pengarna gavs allt på en gång utan i olika konstellationer dansade folk fram till brudparet som stod med varsin stor korg där man la pengarna. Detta håller på i timmar! Galet, men kul att se!

 

Besökte också ett ställe som jobbar mot AIDS där de sålde väskor och egengjort papper för att få in pengar till sin verksamhet. Om jag kom därifrån med något? Hm… jag överlåter till er att svara på den frågan…

 

Torsdagen rullade också på i högt tempo, fyra intervjuer även då, och vi körde på vägar som vi, återigen, definitivt inte kunde köra på meden stor jeep. I Embangueni om något fick vi erfara att tumbuka-stammen i Maawi är givmild. När vi var klara för dagen hade vi i bilen flera pumpor, majs, ägg, kassavarötter, sötpotatis, en slags sockerrör… ja, ni hänger med. Vi hade dessutom köpt stort lager med bananer för ingenting typ, och jag o Hanna köpte fem små paw-paw-plantor av en cirkel som vi ska ge till dioceset. Lunchen bjöds vi på av en facilitetor, vi hade liksom inget val. Folk här nere ger av det de har.

 

Fredagen innehöll även den 4 intervjuer, som vi lyckades klämma ihop så vi var klara vid tretiden. Bilen var vid det laget ännu mer välfylld, men än mer majskolvar, pumpor, jordnötter och, flummigast av allt, två hönor! Levande sådana. Jag fick en svart höna på tredje intervjun och Hanna fick en vit höna på sista intervjun. Dessa döpte vi raskt till Yin och Yang. (Yin blir kvällens middag, dock ytterst tacksam att jag slipper vara med under förvandlingen höna – kycklingklubbor…)

 

När intervjuer var avklarade gjorde vi något totalt onödigt som samtidigt var väldigt roligt. Vi besökte Zambia=) Embangueni ligger nämligen bara 27 kilometers skuttig grusväg från Zambiska gränsen. Så nu har jag varit i Zambia, förvisso bara i några minuter och bara några få meter in i landet men jag har varit där och har bildbevis på mig på ”rätt” sida bommen. Hade också en trevlig konversation med gränsvakterna som var jättetrevliga och mycket informella. Det komiska är att inne i Malawi så går i stort sett varje polis runt med en k-pist. Vid gränsen såg vi inte ens en enda liten batong! ”Vadå, vi är inte i krig med några” tyckte gränsvakterna, ”Han är Malawian och jag är Zambian och vi är vänner”. Så skön stämning. Efter ha fyllt bilen ännu lite till med två säckar majs gick färden norr ut till Mzuzu igen. Skönt att vara tillbaka ”hemma”.

 

Idag lördag är mellandag i Mzuzu innan vi åker till Nyika och safari. Idag står shopping samt besök hos Betty för att smaska Yin på agendan (usch, vad brutalt det där låter, men jag vet iaf att det var en lycklig höna som fått springa löst och mått väl…) Kommer förmodligen en sista uppdatering från Malawisk mark nästa helg för sen är vi ju snart i Sverige. Om exakt två veckor (Klockan 10.00 för att vara exakt) landar vi på svensk mark igen. Det känns just nu orealistiskt för det är nu som jag på allvar börjat vänja mig vid kulturen och kunnat börja njuta av den.

 


2010-04-03 Påsk

Så var det påsk i Malawi. I torsdags passade vi på att gå en shoppingtur och insåg att det fanns betydligt fler shoppar än vad vi kunde ana. Kom hem med en kjol och ett par skor, oväntat lite faktiskt!

 

Långfredagen tillägnades studier, HELA dagen. Våra vänner här nere spenderade dagen i kyrkan fastandes för att hedra Jesus lidande, vi skrev på uppsatsen i tolv timmar istället.

 

Påskaftonen ägnades åt studier samt åt ett besök hemma hos Betty med familj. Hon hade världens sötaste, snart treåriga dotter vid namn Angel som hade energi som hette duga. Jag vart lektant för hela slanten (när jag inte kan vara det åt Lego måste jag ju hitta supplement). Bjöds på nsima med grönt och kyckling till som intogs på afrikanskt sätt, med händerna. Roade Bettys man som tyckte jag hade klara svårigheter med metoden=)

 

Söndagen ägnades även den åt studier och nu närmar vi oss 20 sidor uppsats, skönt att det rör på sig! Blev även ett kyrkobesök på morgonen och en liten promenad i ett oerhört kvavt Malawi.

 

På tal om kvavt, idag är det så att det rinner om en, har regnat hela natten men är ändå extremt kvavt och fuktigt ute, att man faktiskt inte vänjer sig vid det!

 

Idag satsar vi återigen på studier innan vi åker på intervjutripp på fyra dagar. Det närmar sig slutet på vår resa, om mindre än tre veckor är vi hemma igen!


Semesterbilder

Tänkte passa på att lägga upp lite bilder från vår semestervecka. Inte så många som jag önskat men internet är så otroligt långsamt så ska jag inte tillbringa en hel dag på internetcaféet så får jag lov att prioritera.

 

Våran bostad på Chizumulu. Vår alldeles egna lilla gräshytt!

 

Också ett sätt att tillbringa sin uppsatskurs. I skuggan av ett palmträd...

 

Transport från Chizumulu till Likoma African style. Kan säga att över en timme mitt ute på vattnet i en liten båt när solen stekte var varmt!

 

Hur man också kan spendera uppsatskurser...

 

Branta kullar på Likoma Island som just forserats.

 

Färden fortsatte sedan över ön.

 

Dags för hemfärd med Ilala. I bakgrunden ser ni Mocambiques kust och hur nära Mocambbique ligger öarna!


2010-03-31 Teplantage!

Idag fick vi en glad överraskning när vi skulle ut på intervju. Vi passerade nämligen en enorm teplantage! Jag har inte sett så mycket te någonsin, inte ens om jag adderar allt det te jag sett i mitt liv typ. Det var hektar efter hektar fyllda med tebuskar. Rätt häftigt att se faktiskt. Plockade till och med en liten kvist som jag ska pressa och ta med hem=)

 

 

Nu är vi påsklediga fram tills på tisdag. Ska väl framför allt försöka få en hel del pluggat men även avverka en del affärer. Vi har hela tiden sagt att vi ska göra shoppingen i slutet, men nu har vi insett att vi typ befinner oss i slutet. Vi är i Mzuzu nu under påsk, sen är vi iväg tisdag till fredag. I Mzuzu lördag för att på söndagen åka till stället som driver Nyika safarin. Kommer hem fredagen därpå och har då lördag till tisdag kvar i Mzuzu innan vi tar bussen söderut till Lilongwe. Helt sinnessjukt vad tiden går fort!


30/3-2010

Åter ute på fältet igen, igår en intervju, idag tre. Helt slut i huvudet, det tog på krafterna att ha semester=) Fick dock idag reda på att dioceset går på påskledighet redan i morgon eftermiddag så torsdag blir en intervjufri dag. Det blir med andra ord en mycket kort arbetsvecka, om man då räknar bort all tid för transkribering av veckans intervjuer samt analyserandet som vi tänk påbörja nu under påsk.

 

Denna vecka håller vi till norrut istället för österut mot Malawisjön. Det är kul att se lite nya miljöer. Nu är vi verkligen uppe i bergen och kör, idag åkte vi nära två timmar på en grusväg innan vi var framme vid cirklarna. Det är oerhört vackra vyer, som inte gör sig till rätta på bild utan som måste upplevas personligen!


RSS 2.0