Malawi ligger en timme fore Sverige i tiden, just nu iaf. Vi har inte forstatt hur det funkar med sommartid har an, for det star att det da ar samma tid som England... Aterkommer nar jag vet!

När jag ändå är inne på det där med valuta och prisskillnader. Tänkte ge en liten jämförelse i priser mellan Sverige och Malawi.

 

Hyra: En lägenhet på 3 r o k i Sverige kostar idag runt 5000 kronor/månad i en medelstor stad, vilket motsvarar ca 105 000 MK. I Malawi kan du hyra ett hus på 3 r o k för 5000 MK/månad vilket motsvarar 240 kronor…

 

Bussresor: Resa Borås-Stockholm gav vi 750 kronor för. Ungefär samma sträcka här, mellan Lilongwe och Mzuzu kostade 2400 MK...

Lön: En av de högst betalda personerna på dioceset har 7000 MK i veckan i lön (vi skrev ju checkar här om dagen). 28000 MK i månaden motsvarar 1350 svenska kronor…

 

Bananer: 1 kg bananer i Sverige kostar runt 20 kr. Vi köpte häromdagen en stor klase bananer på ca 2,5 kg för 250 MK, alltså 12 kr, vilket ger ett kilopris på runt 5 kr (och då rör det sig om färska bananer som inte är besprutade och som blivit plockade från träden när de är mogna)

 

Det är med andra ord inte så konstigt att vi anses vara väldigt rika här…

Ja, vi hade väl som plan att det skulle bli internetuppkoppling max 2 gånger per vecka, men det går som det går…

 

Vid vår första internetsession fick vi lite smått panik. Man blir inloggad på ”konton” där man också kan se hur mycket ens session kostar. Efter så där tjugo minuter råkade Hanna trycka upp sn information och döm av vår förvåning när det stod $115! Vi hade väl hört att det var dyrt men inte SÅ dyrt!

 

När vi sedan skulle betala så var beloppet i MK (Så jag kommer skriva kwacha i fortsättningen) och det är stor skillnad på kostnaden kan man ju säga. 6 kronor eller 800 kronor… I Malawiska mått är internetcafét fortfarande väldigt dyrt men för oss är det ju inte direkt något att klaga på. Det är dessutom väldigt skönt att kunna ha kontakt med omvärlden, annars kulle jag bli knäpp!

Vet väl inte om det direkt räknas under Malawifakta men det är ju jag själv som bestämmer så…

 

Har nu för första gången i mitt liv ätit färska jordnötter. Förvisso har jag redan tidigare ätit oskalade jordnötter men dessa har varit torkade och transporterade och förvarade i evigheter. Nu i veckan köpte jag helt nyplockade jordnötter och nu förstår jag faktiskt mer kopplingen i att jordnötter tillhör baljväxter och inte nötter. Smaken går inte att ta miste på, den påminner faktiskt om ärtor och böner! O då har jag testat dem både helt färska och egenrostade med lite salt=)

 

(En uppdatering till tidigare inlägg: igår lärde jag mig att paw-paw helt enkelt är en papaya! Bra med förklarande engelska ordböcker! Och en butternut är uppenbarligen en squash...)                                              

Fredag och nu har vi varit här i Mzuzu i en hel vecka. Känns som en evighet samtidigt som det känns som vi kom igår. En vecka har gått, sju återstår innan planet lyfter mot nordligare breddgrader igen.

 

I går tillbringade vi dagen på account office på dioceset och hjälpte till med att skriva checkar. Nytt för mig som bara betalat räkningar på internet tidigare… Fick också följa med till Bank of Malawi för att hjälpa till att växla in några checkar i pengar. Vi har med andra ord hunnit med lite auskultation här nere vi också! =) Dessutom blev det en bra lektion i att bokstavera siffror på engelska, något både jag och Hanna hade lite problem med till att börja med, man glömmer så fort!

 

På kvällen satt vi länge i vårt vardagsrum och pratade med fader Clement, en präst från längst upp i norr som övernattade i guest houset han också. Det är intressant att prata med personer som bor här och lära sig mer om kulturerna! Kan exempelvis säga att det i deras öron låter jättekonstigt att man bor ihop med sin pojkvän och inte är gift men också som i Hannas fall att hon bor själv är också underligt. Här bor du hos dina föräldrar tills du gifter dig och flyttar någonstans med din man.

 

Idag har vi återigen varit på dioceset, denna gång för att prata med Mr Mainga som är diocese secretary och vår kontaktperson här nere. Nu har vi snart hunnit igenom hela diocesets funktioner! Det är skönt med lugna dagar men nu längtar jag tills vi på allvar kan komma igång med vår studie. Jag behöver känna att vi kommer någonstans, att vi har material att arbeta med. Samtidigt har vi under veckan som gått lärt oss enormt mycket som livet och kulturen här nere, något som kommer vara mycket värdefullt när väl ”drar ut i fält”.

 

Idag är det helgdag här i Malawi då det är Martyrs day, dagen man firar/sörjer alla de som dog när man lyckades göra sig självständiga från Storbritannien på 60-talet. Dioceset är med andra ord stängt idag så vi bara relaxar. Det är skönt att ta det lite lugnt efter de senaste hektiska veckorna. Jag får inte längre dåligt samvete över att jag tar mig tid att bara sätta mig ner och läsa en bok. Jag har också sluppit den huvudvärk jag dragits med de senaste veckorna, väldigt uppskattat! 

 

I natt fick vi på allvar uppleva att det är regnperiod här nere. Regnet började vräka ner redan innan sju på kvällen och höll sedan utan uppehåll på hela natten och fram till runt nio idag på förmiddagen. Vi vaknade klockan sju i ett strömlöst guest house och det var först vid niotiden som strömmen kom på igen. Annars har faktiskt strömmen varit väldigt stabil här, något vi inte helt räknade med eftersom vi hört att det är vanligt med strömavbrott.

 

Det är på ett sätt väldigt mysigt att ligga i sitt lilla myggnätstält och lyssna på regnet som slår mot plåttaket. Rogivande!

 

Börjar också gilla rutinen att gå upp tidigt och tidigt lägga sig. Klockan sju ringer väckarklockan och dagen påbörjas. Framåt sju på kvällen kryper vi in i våra myggnätstält och ligger och läser några timmar innan vi släcker lampan. Två bokmalar i ett nötskal=) Sedan i måndags är vi dessutom själva här i huset sedan de båda präster vi delat allmänna utrymmena med har åkt tillbaka till sina öar (går våra planer i lås åker vi ut till samma öar om lite drygt tre veckor).

 

En nackdel med strömlösheten i morse var att vi inte kunde äta våra dagliga toasts, lite svårt att rosta bröd i stekpannan utan el… Och ljust rostebröd är inte gott utan rostning.

 

Gick en promenad idag efter lunch och valde att svänga vänster ut på huvudvägen istället för höger ner mot centrala Mzuzu. Vi behövde inte gå långt för att komma ut på ”landet” med mer utspridda hus och med berg och dalar. Det är vacker här och väldigt grönt i och med regnperioden.

 

Vet inte om jag nämnt det tidigare men det intressanta med att gå ut och gå eller åka buss här är att det går så otroligt mycket folk längs vägkanten. Överallt finns det gångstigar längs med vägarna och de är alla livligt trafikerade. När vi kom hit till Mzuzu frågade till och med mr Bernard oss om vi märkt något särskilt när vi åkte buss och syftade då till alla vandrade människor. De skulle nog tycka vi är än konstigare om de visste att vi går bara för nöjets skull och inte för att vi är på väg någonstans!

20 p av 20 mojliga pa statistikhemtentan, tillat mig att jubla!

(Lite speciellt riktad till dig mamma, något att berätta för barnen på dagis kanske=D)

Fick idag berättat av utbildningsansvarige Willy på dioceset att åldern då man kan börja skolan kan variera lite här. Ett säkert test de kör på är att om barnet med armen över huvudet kan röra sitt öra med handen, då är de stora nog att börja skolan. Vilket förvisso brukar bli runt sju års ålder även här=)

Dagarna går sin gilla gång. Igår satt vi hela förmiddagen med de två ”trainers”, Betty och Beatrice och gick igenom lite vad vi skulle göra och när, och fick reda på historien bakom och hur programmet fungerar idag. Nu har vi planerat in många besök till de olika cirklarna, tror det blev 17 dagar med besök inplanerade, varav 3 dagar sker på samma plats med övernattning däremellan.

 

Igår hittade vi även till den stora marknaden där verkligen ALLT går att hitta. Ett kvarter med bara begagnade kläder, ett annat med begagnade skor, stor yta med olika frukter, ett annat med grönsaker, ett tredje med fisk och så vidare. Vi kom hem med en ananas, en paw-paw (söt smak som ligger mellan mango och melon typ) och två gröna citrusfrukter och en massa annat gottigt.

 

Vi köpte bland annat en stor klase bananer . Bananer här är ljuvligt goda! De kommer direkt från träden, inte en droppe gift där inte och plockade när de är mogna. Tänk bananer vi äter i Sverige men med mångdubbelt så mycket smak… MMMM! Gav för en hel klase bananer 100 kwasha, alltså ca 5 kronor! Ska dessutom till det riktiga ”banan-distriktet” nästa vecka där de bästa bananerna i Malawi finns, inte helt fel det inte!

 

Återigen på vår veranda med uppsatslitteratur och varsin dator. Här kan vi lyssna på en afrikansk gudstjänst på avstånd, den har än så länge hållit på i minst tre timmar… Det är mycket sång till ackompanjemang av orgelmusik. Riktigt rogivande att lyssna på. Barnen fortsätter att komma och vara intresserade, de tycker det är jätteroligt att bli fotograferade!

 

Promenerat en tur till centrum och tillbaka men inte mycket som händer en söndag. Njuter av solen och värmen. Vi har funnit att det finns något slags mönster vad gäller vädret. Förmiddagarna är fina, på eftermiddagen kommer ofta en rejäl skur i kombination med åska, kvällen är det uppehåll också blir det en rejäl regnskur på natten. Det mönstret kan jag allt lära mig att leva med.

 

En annan ”upptäckt” är också att solen den tar rejält. Fick färg igår, trots noga användning av solkräm. Jag har förövrigt redan utvecklat något som kommer att bli min rutin här nere. Morgonen inleds med solkräm och myggmedel, kvällen avslutas med myggmedel och rejäl instoppning av myggnät. Tror att invånarna här nere skulle skratta lite när de ser våra ritualer=)

 

En sak som kan vara lite tröttsamt, hur hemskt det egentligen låter, är att komma ihåg att alltid vara trevligt. Hälsningsfrasen är Hello, how are you? Och så ska man då svara med lämpligen Fine, And you? Är frågan och inte svaret som är det relevanta. Lite jobbigt att veta hur man ska förhålla sig nere i centrum där många, hittills uteslutande män, kommer fram och frågar detta för att sen fortsätta utfrågningen eftersom de vill att man ska följa med dem och köpa vad de nu har att sälja, exempelvis fotografier. De kan bli rätt rejält sura om man avvisar dem, men vad ska vi göra. I deras ögon är vi kanske vita och välbärgade och visst, det är vi här nere, men hemma i Sverige är ju ju på gränsen till fattiga i studenters synvinkel. Vi lånar ju faktiskt pengar för att överleva och hade inte kunnat åka hit om vi inte fått vårt stipendium. Det blir mycket tänkande på sådana här saker så här i början av vår vistelse.

Sov från nio till halv tio, över tolv timmar men vad behövligt. Ett par mackor till frukost med sylt på (hur ska jag stå ut med bara vitt bröd i två månader?!) innan vi gick liten promenad in till centrum. Mzuzu verkar så mycket mer organiserat än Lilongwe. Det väger kanske in att vi här inte bor mitt i centrum utan en bit utanför. I Lilongwe var det folk som bodde utanför Mufasa till exempel, men det har vi inte sett här än.

 

Jag skriver detta ute på verandan till guest houset dit vi släpat ut varsin fåtölj och sitter och njuter av värmen. Solen skiner, förvisso inte på blå himmel, och vi njuter! Har medan jag skriver detta haft besök av fyra barn som bor i ett litet hus bakom gästhuset. Det märks att de tycker vi är spännande och min dator är mycket intressant!

 

Vi har planerat för en lugn helg och en lugn följande vecka för att lära oss mer om Dioceset och Mothers’ Union innan vi veckan därpå kör igång på allvar med vår studie. Ikväll blir det att testa avokadon vi köpte idag, två stora stora avokados för 100 kwasha vilket motsvarar ca 5 sek. de ser inte helt ut som de avokados vi har i Sverige så ska bli mycket spännande att testa! Kolla bilden nedan, det är en vanlig matsked och inte en tesked!



(uppdate: innehållet såg iaf identiskt ut med de avokados vi är vana vid och det var faktiskt riktigt gott, även om inte avokado är min favorit… vi har också upptäckt att vi har ett avokadoträd precis utanför vårt hus, så det har jag också fångat på bild!)

Bussen mot Mzuzu skulle gå klockan sex på morgonen på strax innan dess befann vi oss på busstationen som redan då sjöd av liv. Dessvärre hamnade vi på en av de bussar som på African style inte går förrän den är full, vilket dröjde ytterligare två timmar…

Det blev en lång resa innan vi anlände till Mzuzu, dit vi kom runt klockan två. Då hade vi stannat för av och påsläppning många gånger, varav en gång alla var tvungna att lämna bussen för räkning av något slag. Det blev kaos när alla skulle på igen och dessutom ha samma platser…

Vi fick se mycket av landet under resan och det var mycket majs- och tobaksodlingar. Ju längre norrut vi kom, var det dessutom trädfällningar som verkade stå för sysselsättningen.

Väl framme i Mzuzu ringde Hanna till Mr Bernard med ett av våra två nyskaffade telefonnummer. Här i Malawi finns det två olika telefonbolag och där är långt från ovanligt att om man har mobil, då har man två med nummer från båda bolagen då nätet kan vara väldigt ostabilt. Så det ser rätt kul ut ibland när folk går runt med två mobiler i fickan=)

Vi blev körda i bil till Northen Diocese of Malawis gästhus där vi fick vårt rum med två sängar, sängbord, varsin fåtölj och ett eget badrum. Därefter gick vi de max 20 metrarna upp till kyrkans kontor där vi blev presenterade för alla som jobbar där varav det är typ tre namn vi kommer ihåg, det är förvisso dem vi kommer ha mest med att göra med så det är väl en fördel.

Vi avslutade med att få skicka varsitt mail (hur stod vi ut på tiden då vi hade modem?!) innan vi promenerade in mot centrum och till en matbutik där vi handlade lite mat. Vi fick erbjudandet om att biskopens kockar skulle laga maten åt oss men vi kände att vi ville stå för det själva och få den mat som vi själva vill ha och på det sätt vi gillar det. Vi lagade på kvällen till ris med chakalaka, en röra till som finns att köpa överallt som innehåller tomat, butternut (vad är det?) och kryddor. Kryddstarkt men mycket gott!

Klockan åtta stupade Hanna i säng, jag tog en dusch och gjorde sen samma sak. Tänkte lyssnade på ett podradioavsnitt som nedvarvning men minns inte mycket av det programmet. Vaknade på morgonen med lurarna i öronen men helt förvirrad!

Efter fått vårt rum tog vi en promenad genom staden. Det var någonstans här jag förstod fullt ut vad jag gett mig in på. Det blev en chock att se staden. Att komma direkt från vårt moderna Stockholm till Lilongwe, givetvis infinner sig kulturkrockar! Det är så outvecklat och fattigt! De stora vägarna är oftast asfalterade men trottoarerna består av röd sand (just när vi var där lera pga. allt regn). Man fick redan här också en snabb uppfattning om hur livet ter sig för folket,

Det blev tidig sänggång efter mat på hostel och dusch men klockan var långt efter ett innan man somnade pga. allt liv i korridoren. Antalet vakna timmar blev med andra ord någonstans kring 40…

 

Så var man då framme i Lilongwe, Malawi. Det har varit en lång och väldigt genom många länder.

Planet lyfte från Stockholm 20.00  svensk tid, delvis fyllt med en stor klass nordbor av varierande nationalitet. Vi kom aldrig riktigt fram till om de var norskar, danskar eller svenskar men förmodligen fanns alla representerade.

Mer serviceminded flygpersonal än den på Ethiopian Airlines får man leta efter! Det bjöds på dryck, mat, dryck, snacks men jämna mellanrum under hela resan. Allt ingick i biljettpriset, så även alkohol om man ville, fast ni som känner mig och Hanna kan nog lista ut att det inte var något vi utnyttjade!

Med en timme kvar till Rom släcktes belysningen ner och lagom tills jag slumrat till var det dags att vakna för landning. (när lyset tänds och det med flera blinkningar först, är det svårt att hålla sig sovandes!)

I Rom bröt kaoset ut, tänk ett helt gäng nordbor i 20-års åldern som släpps lösa… det var kaos! Flygplatsen i Rom var för övrigt grymt stor, det tog en evighet att taxa in och ut från landningsbanan. Vi funderade till och med ett tag om vi skulle ta landvägen till Addis Ababa (något som komiskt nog upprepades på danska från raden bakom oss några minuter senare.)

Flyget fortsatte mot Addis Ababa och Etiopen men någon efterlängtad sömn kunde vi bara drömma om, så fort man slumrat till tändes ljuset med ett blinkande och det var snacks-time igen.

Runt fem på morgonen delades varm handduk ut och från fönstret kunde vi se en vacker soluppgång. Frukosten serverades och vi började flyga in över Addis. Dagens första skratt fick vi då vi kunde konstatera att det satt män med cirka 30 meters mellanrum längs hela start- och landningsbanan.

I Addis var det en 2 timmars väntan innan vi kunde fortsätta i nytt plan mot slutmålet. Flyga in över Lubumbashi var också en erfarenhet. Taken hade de mest fantastiska färger, knallrosa, turkos, orange, grön, you name it! Detta i solsken (smaka på ordet, solsken!), vackert!

En timme från Lubumbashi (som för övrigt ligger i Kongo Kinshasa om någon undrar) kunde vi så äntligen landa i regnigt, varmt och kvavt Lilongwe, där vi efter hälsocheck, visumansökan och pengaväxling togs emot av personal från Mufasa Logde, vårt hostel.

 

Befinner oss nu i Stockholm där vi sovit hos Hannas mamma. Var igår tacksam över att ha bokat om till bussbiljetter, bekväm buss och gott om utrymme. Enda nackdelen var att busschaffören redan igår ville vänja oss vid värmen som väntar, så det var ljuvligt med frisk luft vid ankomst till Stockholm.

Nu känns det att det närmar sig, pirret i magen har inte direkt blivit mindre. Om några timmar fortsätter färden mot Arlanda och flyget som tar oss 7950,11 km söder om Borås.

Tandläget är okej med hjälp av lite smärtstillande tabletter. De har varit mina bästa kompisar de senaste dygnen!

Nu blir det lunch och sen försöka få på oss lite andra kläder än pyamasar... Vi tyckte vi förtjänade lite lugn och ro då vi inte återser någon säng förrän i morgon kväll.

På återseende!

Väskorna är efter många om och men packade. Var inte det lättaste eftersom viljan inte fick styra över väskan, utan väskan styrde över viljan. Fick med andra ord tänka om och välja bort en del för att få plats med det väsentliga. Om jag valt rätt väsentligheter åtserstår dock att se.

Annars har kvällen mest gått åt till att inte försöka gnälla allt för mycket. Ett akutbesök hos tandläkaren idag resulterade nämligen i en utdragen kindtand, AJ! Det blir med mörbultad mun jag inleder min vistelse i främmande land. Vilket i sin tur ledde till ytterligare påfyllning i medicinväskan av en omgång penecilin...

Snöovädret har även det ställt till det idag. På grund av de rådande omständigheterna har vi valt att boka om våra tågbiljetter till stockholm till bussbiljetter istället. Som jag förstått det är vårt tåg ett av få som trafikerar Göteborg-Stockholm vilket gör att vi anar kaos, trots att vi har sittplatser. Inget man utsätter sig för om man absolut inte måste!

Hade storslagna planer på att jag skulle hinna fixa bloggdesignen innan vi åkte, har gett upp de planerna så ni får stå ut med den relativt gräsliga design som finns idag.

Nu sängen innan avresedag. Kommer sakna min säng!

I Borås: - 8,5ºC, snön yr och flera dm nysnö, dvs totalt snökaos.

I Mzuzu: 20ºC varmt, regn och risk för åska.

Hm, värmen lockar men åska? Hua. Där ser inte prognosen ljus ut...

Med mindre än 6 dygn kvar tills planet lyfter mot sydligare breddgrader är det hög tid för ett första inlägg här i bloggen.

Resan som började för över två år sedan när Hanna frågade om jag var sugen på att skriva en MFS som kandidatuppsats börjar närma sig sin brännpunkt. Den har varit krokig och haft många nödstopp och har inneburit mycket slit och kommer säkert innebära lika mycket slit till innan vi kan titulera oss färdiga bibliotekarier i juni men nu börjar det.

Känns som om det vore igår mailet som berättade att MFS-stipendiet var i hamn ramlade ner i inkorgen men november är ju nu långt bort. Onsdagen den 24 februari klockan 20.00 lyfter planet som tar oss via Rom, Addis Ababa och Lubumbashi till Lilongwe i Malawi, varifrån vi så småningom kommer ta oss norröver till slutdestinationen Mzuzu.

Helgen lär försvinna i ett nafs med allt som ska hinnas med; bio, packning, njuta av snön (den lär ju förhoppningsvis vara borta när vi återvänder i slutet av april), titta på en massa OS och givetvis mysa så mycket det bara går med Henk=)

Men innan jag åtar mig något annat ska jag hälsa på sängen i några timmar.

På återseende!