Ska bli väldigt skönt att komma hem och få vara anonym igen, att inte känna allas blickar riktade mot mig så fort jag visar mig utanför huset. Få slippa att varje dag bli påhoppad av barn som säger ”Give me money” eller av försäljare som vill sälja turistprylar. Det är sådana små detaljer som gör att jag har svårt att känna mig till 100 % hemmastadd hemma här (bortsett från alla jag längtar efter därhemma alltså). Dessa detaljer gör en ideligen påmind om att jag är en utböling som bara är här på tillfälligt besök.

Men alla underbara, trevliga, givmilda, tacksamma människor som vi träffat under våra besök på de sammanlagt 24 literacy cirklarna överväger med råge allt annat. Det är människor som har så otroligt lite men som ger och åstadkommer så otroligt mycket. Jag är djupt imponerad av dessa människor som fått mig än mer ståndaktig att hålla fast vid mitt motto att inte ge upp förrän jag försökt, misslyckats och försökt igen. ”Du kan om du vill” är det starkaste intrycket jag fått av alla dessa människor och det är något som jag verkligen kommer ta med mig genom livet.