Wow, då var man tillbaka i Mzuzu efter nästan en vecka på äventyr. Wow är också det allmänna intrycket efter safarin. Vilken vecka det har varit. Egentligen går det inte beskriva veckan med några få stycken på en blogg så förvänta er ingen utförlig rapport, intrycken är alltför många och stora för att riktigt sätta ord på än, även om jag ska ge det ett försök!

 

Måndag morgon, efter en natt på Matunkha utanför Rumphi, började vi vår färd mot Nyika med vår guide Vasco bakom ratten. Hela resan skulle gå på ”dirt roads” som ickeasfalterade vägar kallas här nere. Efter dryga timmen anlände vi nationalparkens entré där vi besökte deras informationsrum och fick lite information om vilka djur som är möjliga att se på Nyika. Rullade vidare och fick snart se en stor grupp babianer som befann sig bara några få meter från bilen. Det var en häftig syn. Efter picknicklunch, ytterligare en grupp babianer (som förvånade guiden då han inte sett dem så långt in i parken tidigare) och efter att ha sett spår av elefantger (som olyckligtvis hade skaffat visa till Zambia) började vi närma oss Nyika platån och träden blev allt mer sällsynta.

 

Efter att ha haft närkontakt med en hjord zebror kom vi fram till Chelinda camp och ”checkade in” i vårt lilla hus där vi skulle tillbringa de närmsta dagarna. Vi blev välkomna av vår egen kock/allt i allo och med en brasa som hemtrevligt brann i den öppna spisen. Efter en kortare promenad runt campen fick vi middag och satt sedan och pratade framför öppna spisen. Var skönt med en brasa då kvällarna på Nyika lätt blir lite kyliga med en temperatur som letar sig ner mot 10 grader… (ja, man har blivit bortskämda med värmen, kommer kännas kallt att komma hem!)

 

Vaknade på tisdagen upp till ett grått och trist väder men det kändes ändå rätt svårslaget att sitta vid frukostbordet och kika ut över platån och spana in djur genom en kikare. Inte varje dag du studerar zebror genom köksfönstret… Hela tisdagen och onsdagen spenderade vi runt omkring platån. Vi hann med ett par bilfärder, varav en ledde till högsta toppen på platån, även om vi fick gå sista biten då det var något brant. Klara dagar går det se ända till Malawisjön och Moçambique men när vi var där låg molnen lågt och vi såg inte många meter. Turligt nog klarnade det tillfälligt upp och vi såg en skymt av sjön. När vi återigen var vid bilen var vi tjusigt blöta upp på halva vaderna.

 

Några promenader avverkades också, varav en fick lov att avslutas i ösregn så då var det extra skönt att komma in i stugvärmen till en härlig brasa. Vyerna runt omkring platån var verkligen obeskrivligt vackra och såg ut att vara målade i pastellfärger. Vi kunde också komma riktigt nära djuren som lever där, och kunde se flera olika slags antiloper, zebror och fågelarter. Av orkidéerna fanns mest vissna rester kvar men en som i folkmun kallas tallorkidé stod fortfarande i full blom.

 

Återvände på torsdagen så sakteliga mot Rumphi och efter en ren sockerkick till lunch åkte jag och Hanna kungligt sista 5 kilometrarna till parkentrén. Med benen dinglande ner i bilen satt vi på biltaket och vinkade glatt till förvånade personer… (Färden var rätt långsamt så oroa er nu inte för mycket där hemma =D)

 

Nu till detaljer som kommer få er att skaka på huvudet och säga ”Suck, den där Therése” eller ”Menar du allvar?”.

 

1. Therése dricker numera te, på Nyika avverkades ca 4 koppar te per dag och det har fortsatts sedan hemkomsten (det drick dock med socker i)
2. Therése lyckades på en 4 dagars resa slarva bort inte en, utan TVÅ långärmade tröjor, båda stora favoriter i garderoben. Hoppas nu på varma sista dagar då bara en långärmad tröja återfinns i garderoben.
3. Therése lyckades också få både guiden och Hanna att vika sig dubel av skratt genom att kalla Forget-me-not (Förgät-mig-ej) Forgive-me-not (Föråt-mig-ej). Jag bevisade också att jag hade lärt mig vilka som var roan antilopes genom att säga att det är de som har ögon… (De har vita markeringar runt ögonen är väl rätta beskrivningen…) Felsägning som kommer bli historiska=)