Tillbaka i Mzuzu efter en vecka i Embangueni. Har avverkat 11 intervjuer denna på 3 dagar, känns rätt imponerande.

I tisdags var tanken att vi skulle åka redan klockan 7 på morgonen men ingen bil eller Betty och Beatrice dök upp. Det visade sig att Mgoza som vi skulle åkt till först hade drabbats av mässlingen och förra veckan hade 5 barn dött av sjukdomen. Facilitatorn där ville inte utsätta oss för smittorisken och det tackar vi för, även om vi väl ändå har vaccinerats mot detta. Klockan var över ett innan vi rullade iväg mot Embangueni. På vägen stannade vi till för att köpa skor för jag köpte ett par skor på söndagen som både Betty och Beatrice ville ha då de är snygga och framförallt billiga, 500 MK (25 SEK) är billigt även i deras ögon=)

Det tog några timmar att ta sig ner till Embangueni, sista sträckan på smala grusvägar och då är det ändå ett hyfsat stort område. Vi checkade in på Donald Frazers guest house som var helt okej och åkte sen för att träffa några människor som hade koll på läget inför veckan. Blev bjudna på någon lustig frukt som såg ut som en mini-african pineapple, invändigt som typ en passionsfrukt och som smakade gurka. Lustig var namnet. Åt middag på guest houset som väl inte var höjdarbra då maten var ljummen… Tog en dusch och njöt då det var först gången sedan vi anlände landet som jag fick ta en VARM dusch.

Onsdagen gick i rask takt med 4 intervjuer, varav i en av dem vi fick träffa en EN dag gammal liten tös, så söt! (Vi fick också se en killing som bara var några timmar gammal… det var bebisarnas dag i embangueni!) Fick kokta majskolvar och pumpa från en cirkel som vi åt hemma hos en släkting till Betty medan vi tittade på släktingens bröllopsfilm från nyårsdagen. Här nere är traditionen att brudparet får pengar från bröllopsföljet och det var inte så att pengarna gavs allt på en gång utan i olika konstellationer dansade folk fram till brudparet som stod med varsin stor korg där man la pengarna. Detta håller på i timmar! Galet, men kul att se!

Besökte också ett ställe som jobbar mot AIDS där de sålde väskor och egengjort papper för att få in pengar till sin verksamhet. Om jag kom därifrån med något? Hm… jag överlåter till er att svara på den frågan…

Torsdagen rullade också på i högt tempo, fyra intervjuer även då, och vi körde på vägar som vi, återigen, definitivt inte kunde köra på meden stor jeep. I Embangueni om något fick vi erfara att tumbuka-stammen i Maawi är givmild. När vi var klara för dagen hade vi i bilen flera pumpor, majs, ägg, kassavarötter, sötpotatis, en slags sockerrör… ja, ni hänger med. Vi hade dessutom köpt stort lager med bananer för ingenting typ, och jag o Hanna köpte fem små paw-paw-plantor av en cirkel som vi ska ge till dioceset. Lunchen bjöds vi på av en facilitetor, vi hade liksom inget val. Folk här nere ger av det de har.

Fredagen innehöll även den 4 intervjuer, som vi lyckades klämma ihop så vi var klara vid tretiden. Bilen var vid det laget ännu mer välfylld, men än mer majskolvar, pumpor, jordnötter och, flummigast av allt, två hönor! Levande sådana. Jag fick en svart höna på tredje intervjun och Hanna fick en vit höna på sista intervjun. Dessa döpte vi raskt till Yin och Yang. (Yin blir kvällens middag, dock ytterst tacksam att jag slipper vara med under förvandlingen höna – kycklingklubbor…)

När intervjuer var avklarade gjorde vi något totalt onödigt som samtidigt var väldigt roligt. Vi besökte Zambia=) Embangueni ligger nämligen bara 27 kilometers skuttig grusväg från Zambiska gränsen. Så nu har jag varit i Zambia, förvisso bara i några minuter och bara några få meter in i landet men jag har varit där och har bildbevis på mig på ”rätt” sida bommen. Hade också en trevlig konversation med gränsvakterna som var jättetrevliga och mycket informella. Det komiska är att inne i Malawi så går i stort sett varje polis runt med en k-pist. Vid gränsen såg vi inte ens en enda liten batong! ”Vadå, vi är inte i krig med några” tyckte gränsvakterna, ”Han är Malawian och jag är Zambian och vi är vänner”. Så skön stämning. Efter ha fyllt bilen ännu lite till med två säckar majs gick färden norr ut till Mzuzu igen. Skönt att vara tillbaka ”hemma”.

Idag lördag är mellandag i Mzuzu innan vi åker till Nyika och safari. Idag står shopping samt besök hos Betty för att smaska Yin på agendan (usch, vad brutalt det där låter, men jag vet iaf att det var en lycklig höna som fått springa löst och mått väl…) Kommer förmodligen en sista uppdatering från Malawisk mark nästa helg för sen är vi ju snart i Sverige. Om exakt två veckor (Klockan 10.00 för att vara exakt) landar vi på svensk mark igen. Det känns just nu orealistiskt för det är nu som jag på allvar börjat vänja mig vid kulturen och kunnat börja njuta av den.